Gustaf Frödings begravning: En rekonstruktion

Gustaf Frödings begravningsprocession på Djurgården.

Det roar mig att försöka rekonstruera händelser i förfluten tid, händelser som ingen nu levande människa erfarit. Av en händelse kom jag att fastna för Gustaf Frödings begravning, som jag i texten nedan försöker återskapa ur en mångfald olika källor, varav främst begravningsreferat ur samtidiga tidningar varit till mycket god hjälp.

* * *

Gustaf Fröding dog på morgonen onsdagen den 8 februari 1911 i sin bostad Villa Gröndal på Djurgården i Stockholm. Han var då femtio år gammal och bruten av alkoholbruk och diabetes. I tidningarnas eftermiddagsupplagor lät Gustaf Frödings systrar meddela:

"Gustaf Fröding avled stilla å Gröndal på K. Djurgården Onsdagen den 8 februari 1911 kl. 8.50 f.m."

Begravningen ägde rum fyra dagar senare, söndagen den 12 februari.

* * *

Strax efter halv ett begravningsdagen började Stockholms arbetares sångförening med florbehängd fana tåga ut till Frödings hem från Djurgårdsbrunnsbron där föreningen samlats. Fotografiet ovan skvallrar om att ett vitt snötäcke höljde marken. När man nått fram stämde kören upp i sång, samtidigt som de sista förberedelserna inför begravningen genomfördes inomhus, där släktingar till Fröding, vänner och kulturpersonligheter samlats.

Efter att flera sånger avsjungits började så processionen med Frödings kista röra sig in mot stan och Klara kyrka.

Processionen växte allteftersom man närmade sig målet. Vid Lejonslätten mötte Stockholms högskolas studentförening upp, senare Stockholms arbetarekommun och de socialdemokratiska ungdomsklubbarna.

Kompakta folkmassor stod utmed Strandvägen, där tåget passerade. De flesta blottade sina huvuden då kistan fördes förbi. Tåget fortsatte sedan via Arsenalsgatan, Gustaf Adolfs torg, Fredsgatan och Drottninggatan innan man svängde in på Klarabergsgatan mot Klara kyrka.

Uppemot tvåhundratusen människor lär ha kantat stadens gator för att se den gula ekkistan föras på katafalk från bostaden till kyrkan. I pressen hade man uppmanat stockholmarna han hissa flaggor på halv stång, vilket i stor utsträckning visade sig ha hörsammats.

* * *

Själva begravningsceremonin, som arrangerades av Gustaf Frödings systrar Cecilia och Hedda, förrättades av professor Nathan Söderblom i Klara kyrka. Söderblom kom några år senare att bli Svenska kyrkans ärkebiskop.

Helgedomen fick denna dag rymma en sällsynt blomsterprakt som fyllde kyrkan med dofter.

Kung Gustaf V skänkte en krans med blå och gula sidenband med namnchiffer, Svenska Akademien bidrog med en krans, liksom Publicistklubben och Socialdemokratiska riksdagsgruppen.

Kransar kom också från vittra celebriteter såsom Selma Lagerlöf, vars arrangemang innehöll violer och liljekonvaljer och försetts med texten ”Till den oförgätlige” på bandet. Fler kransar kom från Erik Axel Karlfeldt, August Strindberg och Verner von Heidenstam, den senares med hälsningen ”Till Gustaf Fröding från vännen Verner von Heidenstam”.

Bland begravningsgästerna märktes kronprins Gustaf Adolf och prins Eugén, statsminister Arvid Lindman, medlemmar ur Svenska Akademien, riksdagsmän, kulturpersonligheter och många fler.

* * *

Så nådde begravningsprocessionen Klara kyrka och trädde in.

Först gick Värmlands nation, därefter följde en fanborg, sedan kistan som bar poetens stoft, buren av ett tiotal vitmössade studenter från Värmlands nation i Uppsala. Samtidigt som man gick mittgången fram spelades en av Gustaf Hägg specialkomponerad sorgmarsch.

Fanborgen ställde sig så i en halvcirkel framför altaret, och Frödings anhöriga slog sig ner till vänster om katafalken. Kronprins Gustaf Adolf och prins Eugéne satte sig på höger sida. Kören Orphei Drängar stod utmed väggarna på ömse sidor av koret.

Detta tillfälle var också första gången som en röd fana förekom under en svenskkyrklig begravning; Fröding själv var visserligen inte socialist, men likväl progressiv och omtyckt av arbetarerörelsen.

Hela vänstra förskeppet upptogs av riksdagens ledamöter. Högra sidan fylldes av Värmländska sällskapet, Publicistklubben, författare, konstnärer och journalister.

* * *

Sitt griftetal inledde Söderblom med bibelorden "Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet" och "Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta." Han avslutade talet med överlåtelsen, då tre skovlar jord föll på skaldens kista.

Under ceremonin framförde sedan en studentkör Eolstoner, varefter Orphei Drängar sjöng Verner von Heidenstams dikt "Gustaf Frödings jordafärd" under ledning av Hugo Aflvén. Alfvén hade telegraferats dikten av von Heidenstam två dagar före begravningen och på den tiden hunnit tonsätta texten och dessutom öva in den med kören. Alfvén ska ha inspirerats till delar av musiken när han under en promenad hörde kyrkklockors klang. Texten börjar:

"Bort gå de,
stumma skrida de
en efter en till skuggornas värld.
Klockorna dåna. Tungt slå de,
mullra och kvida de,
sjunga sin sång till de dödas färd."

Därefter spelades J. A. Josephsons Requiem.

Kistan bars avslutningsvis ut ur kyrkan till Chopins berömda sorgmarsch, och fördes sedan i procession till Centralstationen, där ett extrainsatt tåg avgick strax efter halv fem mot Uppsala där gravsättningen skulle ske.

* * *

I Uppsala mötte medlemmar av Uppsala studentkår upp. Kistan placerades på en likvagn och processionen skred fram med Värmlands nation främst, samtidigt som Upplands artilleriregemente spelade en sorgmarsch. Många uppsalabor mötte upp på gatorna och åsåg processionen passera. De tågande flankerades av fackelbärare. Samtidigt dånade domkyrkans klockor.

Man nådde Gamla kyrkogården, vars stenmurar försetts med flammande marschaller. Fröding gravsattes där i fackelsken, under det att Allmänna sångföreningen sjöng "Vårt land". Sedan höll Erik Axel Karlfeldt ett tal, som han avslutade med en strof av Fröding själv:

"Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland hviskande blad
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas hufvudstad."

Så sjöng kören en tonsatt dikt av von Heidenstam: "Sof bland de stora / Minnenas vårdar". Fler tal hölls, innan två avslutande stycken sjöngs, "Sof i ro" och "Stilla skuggor". Under det senare stycket sänktes fanorna över graven.

Nationalskalden Gustaf Fröding var begravd. Det var söndagen den 12 februari 1911.

— — —
Källor:
Kalmar, 1911-02-13
Kalmar, 1911-02-15
Dalpilen, 1911-02-14
Gefle Dagblad: Vid Jobs död
Svenska Dagbladet: Hemligheterna håller Gustaf Fröding vid liv
Frödingsällskapet: Fredrik Höglund: Gustaf Frödings jordafärd
SPF Karlskoga, Månadsnytt: En uppmärksammad jordfästning: Sammanställd av Bertil Edling
Project Runeberg: Den svenska visan: En kärleksförklaring
Upsala Nya Tidning: Systrarna i skuggan av Fröding
Signum: När svenska språket fick sorg
Populär Historia: Frödings sista färd
Wikipedia: Gustaf Fröding #Sjukdom
Göteborgs Universitetsbibliotek: Vid Gustaf Frödings bår