* * *
Prosa utgör en högst mångfacetterad samling essäer, recensioner och litteraturkritik, reflexioner och andra texter av folkpoeten Gustaf Fröding. Utan bifogat förord eller datummärkningar kan jag inte med säkerhet säga det, men jag antar på goda grunder att texterna i allmänhet stammar från hans produktion som medlem i redaktionen på Karlstadstidningen.
Just det faktum att texterna behandlar så många olika typer av ämnen gör samlingen som sådan intressant som en panoramavy över det svenska kulturlandskapet från Frödings horisont under senare delen av 1800-talet. Samlingen visar också på ett intressant sätt, särskilt i de mer spekulerande avsnitten, hur man som kulturpersonlighet kunde tänkas formulera sig om världen.
Fröding skriver inte minst om August Strindberg och än mer om sin vän Verner von Heidenstam. Oscar Levertin skymtar fram, liksom Viktor Rydberg, Selma Lagerlöf, Henrik Ibsen och Bjørnstjerne Bjørnson. Inflytelserika personligheter från kontinenten förekommer likaså, t.ex. i form av Émile Zola och Victor Hugo, Georg Brandes icke att förglömma, och österut har vi Lev Tolstoj.
Påfallande inte minst i fallet Verner von Heidenstam, är hur Fröding i en text kan vara vad som nu uppfattas som mycket kritisk mot ett verk och rentav elak mot von Heidenstams person, samtidigt som han några stycken längre fram likväl höjer verket till höjderna för andra kvaliteter än det han först satt fokus på, och mannen von Heidenstam sätts på en rejäl tron.
Nåt liknande sker i recensionen av den debuterande Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, som Fröding ger omdömet: "såsom ett helt betraktat en mycket bristfällig komposition", men samtidigt skriver han att den är "resultatet av en verklig diktaregåva och äger det värde som originaliteten skänker." Och texten blir därmed en hyllning, snarare än en sågning, ja, ett uppmärksammande av bristerna han ser i själva dispositionen, utan bortseende från skönheten i berättandet.
* * *
Texterna i sig är ofta hållna i en samtalande och nästan lättsam ton. Fröding har inget emot i mitt i det att han uttalar sig om något strax invid bedyra att hans omdöme kanske inte gäller så högt, ty han är oinsatt i det ena eller det andra. Det får onekligen Fröding att verka ödmjuk, för att inte säga osäker.
Men andra gånger, när han formulerar sina spekulationer om livets yttersta väsen och dylikt, så blir han nästintill obegriplig, när han både inför en särskild terminologi och sedan använder den i långa, dunkla meningar.
* * *
Politiskt är det inte alldeles lätt att hitta tendens i texterna, även om arbetarerörelsen nog såg Fröding som en av de sina, vilket till exempel visas av att röda fanor första gången förekom på en svenskkyrklig begravning under Frödings egen år 1911.
Klart är att han uttalar sig positivt om kvinnlig rösträtt.
På det religiösa planet uttalar han sig inte skarpt negativt om kristendomen, och framförallt inte om Jesus, även om han antyder annorstädes att han ser sig som en fritänkare, vilket väl snarast får anses vara ett kodord för ickekristen eller rentav ateist, och han påpekar Nya testamentets sannolika otillförlitlighet "här och var". Men avgjord materialist var Fröding nog inte, att döma av andra, mer spekulativa texter.
Särskilt progressiv kan man kanske säga honom vara i frågor kring manligt och kvinnligt och kärlek. Han förordar mer nakenhet, och att man inte borde skämmas mer för könsdelar än för andra delar av kroppen. Äktenskap i kyrkans ordning verkar inte vara särskilt viktigt: kärleken är det relevanta.
Visst förekommer ett visst rastänkande i Frödings texter, och det hade varit anakronistiskt om det inte hade funnits där. Men någon egentlig rasism i förtryckande mening kan man näppeligen finna hos honom.
* * *
Prosa kan förvisso läsas med behållning ännu idag, inte minst som en tidskapsel för kulturhistoriskt intresserade att titta in i för att bilda sig en uppfattning om vad som rörde sig och andades i den litterära världen i en värld som inte längre finns, annat än i form av förvisso fotografier, men främst i de verk som bevarats – resultaten av den litterära världens mödor då.
– – –
Prosa: Volym 1 och 2, Gustaf Fröding. Albert Bonniers förlag 2014. ISBN: 978-91-0-014483-8.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar