 |
| Karl Jonas Love Almqvist |
* * *
Man kan angripa det förflutna ur olika perspektiv. Ofta möter breda översikter som beskriver längre händelseförlopp, eller detaljstudier som fördjupar sig i något så långt det är möjligt. von Vegesack -har dock använt sig av en annorlunda och mycket intressant metod: han har valt ut ett särskilt år och en särskild plats, och beskriver sedan världen som fanns där ur samtidens människors perspektiv.
Detta skänker ett tvärsnitt av verkligheten, som ställer också oss som läsare på den platsen, vid den tiden, på ett särskilt påtagligt vis. Och särskilt utrymme i sitt breda panorama skänker von Vegesack åt politiska och kulturella, inte minst litterära, spörsmål.
En värld, drygt hundrafemtio år avlägsen, rullar ut sig över boksidorna: platsen är Stockholm, året är 1851 – ett i sig inte särskilt remarkabelt år.
Stockholm är då en ganska skitig och efterkommen stad, mycket mindre till ytan än än i dag. Likväl mycket trångboddheten omfattande. Där bor knappt hundratusen invånare och invånartalet hade sjunkit år för år, om det inte varit för en betydande inflyttning: mortaliteten är större än nativiteten. Nästan hälften av alla barn dör före fem års ålder.
Brottsligheten är alarmerande: var artonde person, skriver von Vegesack, åtalades för brott i huvudstaden, att jämföra med var hundranionde på landsbygden. Men i allmänhet förbyts dödsstraff i livstidsstraff: stadens bödel har under året, skriver Vegesack, verkställt blott två avrättningar.
För att roa sig kunde man besöka Tivoli och se på akrobater och annat spännande. Eller så kunde man måhända, i synnerhet som välsituerad, besöka en teater eller en konstutställning. Under året besöktes Stockholm även av en italienare med en luftballong, vilket väckte en hel del uppmärksamhet.
* * *
Tiden hör fortfarande det gamla Sverige till. Men tendenserna har börjat bli tydliga, att något nytt är på gång. Ännu finns ståndsriksdagen, ännu har inte järnvägarna spritt sitt nationsomfattande nät över landet, ännu förs en kamp mellan tryckfrihetsvänner och dem som vill värna makten mot kritik.
Men tecknen finns där: även om konservativa stötar motarbetar järnvägarna på grund av deras påstådda farlighet, så öppnas under året Slussen. Tekniken börjar finnas tillstädes, den behöver bara sättas i bruk, så snart folk börjat få upp ögonen för dess fördelar.
* * *
Men vad beskrivs då, vad är det vi möter i Stockholm av år 1851?
Detta är året då tidens främste svenske författare flyr landet. Karl Jonas Love Almqvist — författare till bland annat den för tiden smått skandalösa Det går an — hade fått misstankar på sig om att ha sysslat med förfalskningar och dessutom om att ha försökt begå ett giftmord. Händelsen skakar om det litterära skiktet i Sverige.
Pressen står i dragkamp med överheten. Åtal är inte ovanliga mot dem som anses ha vässat sina pennor så att de sticker alltför mycket. Och en av pressens främsta företrädare är den liberale mångsysslaren Lars Johan Hierta, en gång Aftonbladets utgivare – en tidning som han säljer under året.
Ett konkret exempel, som von Vegesack nämner, på när pressen hamnar i konflikt med de konservativa krafterna, är när en viss Adolf Pettersson i tidningen som han är nominell ansvarig utgivare för, Demokratien, skriver en satirisk artikel där han ifrågasätter huruvida Kristi himmelsfärd är förenlig med tyngdkraften.
Resultatet blev att Pettersson åtalades och dömdes till landsförvisning. Han ansökte om nåd av konungen efter att domen fallit och ännu en gång vid ett senare tillfälle, men förvägrades misskund. Omsider avled Pettersson i ett danskt fattighus.
Regerande konung 1851 är Oscar I, men i kulisserna står hans son Karl (XV) med maktlystnad i blicken. Monarken hade fortfarande stort inflytande över politiken, och inte minst prins Karl verkade i det fördolda för den då framgångsrika reaktionära politikens framskridande.
Riksdagen sammanträder inte, såsom nu, mer eller mindre ständigt, utan vart tredje år. 1851 är ett sådant år, och allehanda viktiga politiska frågor behandlas; i regel röstas reformer ner: man talar om allmän rösträtt, revidering av hela parlamentarismen, avskaffande av husaga, frihet för judar att bosätta sig utanför landets största städer — men tiden är ännu inte inne för dessa förändringar.
* * *
Thomas von Vegesack gör i Stockholm 1851 en enastående god insats för att skapa en viss insikt i hur det var att leva i eller besöka Stockholm under detta inte särskilt märkliga år.
Särskilt givande är det, att von Vegesack inte enbart uppehåller sig vid kungahus och politik, utan också fördjupar sig i hur staden såg ut och vad vanligt folk gjorde: även jag, som bor långt från Stockholm och alltså inte är närmare bekant med stadens olika delar, får genom von Vegesacks rekonstruktion en känsla av hur det faktiskt kunde vara att vandra genom staden när det begav sig.
Stockholm 1851 är ett lysande exempel på hur man kan skriva historia om en period som i sig inte är så speciell. Det är nämligen inte vad von Vegesack målar upp, så mycket som skärpan, stilen och urvalet som imponerar.
– – –
Stockholm: Staden, människorna och den konservativa revolten, Thomas von Vegesack. Norstedts 2005. ISBN: 978-91-1-303103-3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar