* * *
I Gösta Berlings saga berättar Lagerlöf om livet kring sjön Löven i Värmland under ett år på 1820-talet. Det förekommer ett myller av personer, av grevar och grevinnor, präster och brukspatroner, torpare och tjänstefolk – och det är inte alltid alldeles lätt att hålla isär dem. Lagerlöf gör nedslag i flera av dessa personers liv och på så sätt påminner Gösta Berlings saga delvis om en tätt sammanhållen novellsamling.
Lagerlöf ger intryck av att hon återberättar sägner och berättelser hon hört som liten om det sällsamma livet kring sjön; det står ett skimrande sagoljus över många av berättelserna. Realism blandas med sagoinslag, skogsrået skildras med samma inlevelse som en felslagen skörd. En häxas förbannelse är lika påtaglig som faran med att gå över sjön när isen börjat smälta.
I mängden färgstarka figurer som förekommer står en person huvudet högre: Gösta Berling, ”den galne prästen”. Denne har blivit avsatt från sitt ämbete, och lever nu som kavaljer tillsammans med en mängd andra herrar på Ekeby gård. Livet som kavaljer går ut på att söka nöje i livet, att spendera sin tid på livets solsida, med dryckenskap, dans, spel och lek.
Men Gösta Berling är en komplex personlighet. Han har fått sin ära tagen ifrån sig, men står ändå som en hjälte i mångas ögon. Han är vacker och blir föremål för många kvinnors trängtan. Likväl vill det sig sällan annat, än att hans äventyr slutar i tragik med brustna hjärtan, med självmord, med sturskt värnande om heder och rykte.
* * *
Det år som Gösta Berlings saga berättar om innebär emellertid stora förändringar för Gösta Berling själv. Från en självmordsbenägen nyss avsatt präst via en något blasé libertin förvandlas han steg för steg till en ansvarstagande karl med ömt samvete och nästan sjukligt hänsynstagande.
Men inte bara Gösta Berling går igenom en förändring. Hela bygden skakas om, året då kavaljererna drivit sin matrona majorskan från gården och själva tagit över driften. Flera av de personer som bryter berättelsens yta är stadda i utveckling: de är icke klara, de är på väg.
Så har vi till exempel den tyranniske prästen som inser sin gnidenhet och istället vill hjälpa de mest utsatta. Vi har den onde djävulsgestalten Sintram, brukspatronen, som likt en Loke skjuter in pinnar i varje snurrande hjul: denne blir bara allt ondare i sin längtan att förstöra och ödelägga. Vi har den unga grevinnan som kastas ut av greven, och finner sig tillrätta med ett helt nytt slags liv.
* * *
Det kan vara värt att stanna upp inför Lagerlöfs språk i Gösta Berlings saga. Jag blir inte riktigt klok på det. Det är naturligtvis alldeles utsökt välformulerat. Men samtidigt emellanåt nästan olidligt svärmande: det är ingen ände på de myckna blommorna… Eller på de många utropen Ack! Eller O!, till exempel: ”O, detta söta sädesvin!”, ”O, du människobarn”, ”O, den häxan!”, ”O, forna tiders kvinnor”, ”O Eros!”
Lagerlöf sätter sig som en riktig berätterska, och för snarast ett samtal med läsaren, vilket innebär att berättarrösten i texten reflekterar över det hon förtäljer, och också markerar avståndet i tid till det hon berättar om, genom att berätta vad som hänt långt tidigare och vad som hända skall långt senare. De ideliga små utropen stärker möjligen illusionen av att man sitter och lyssnar till en gammal dam som berättar barndomens historier.
* * *
Det är inte alldeles lätt att få grepp om den galne prästen Gösta Berling: han är som sagt en komplex personlighet. Mer komplex än de original till kavaljerer som vistas på Ekeby gård. Tydligare framstår figurer som Sintram, den onde brukspatronen, och den gnidne prästen i Bro, som gömde sina skatter i kyrktornet.
Men Gösta Berling framstår ändå som en slags gestalt som ur forntidens sagor, fastän han är en antihjälte i 1820-talets Värmland. Det är lätt att trollbindas av det 1820-talets Värmland, att dras in i den sagoomvärvda epok, som Lagerlöf skapar. Därför kommer nog kavaljererna på Ekeby att leva vidare i mångas sinnen, långt efter att boken om deras liv och bygd är avslutad och lagd åt sidan.
– – –
Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf. Albert Bonniers förlag 1933. Digitaliserad som epub av Litteraturbanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar