* * *
Man kan anlägga olika perspektiv när man studerar Nazi-Tyskland. Ett nytt och givande sådant anlägger Sennerteg, när han låter läsaren följa hitlerismen under krigsåren genom den tyska radiopropagandan som riktades mot Sverige. Vi får därigenom en utökad förståelse för hur nazisterna såg på Sverige, och hur dessa ansåg att man lämpligast skulle försöka påverka vårt land.
Det är Königsbergsradion — uppkallad efter staden där en av dess sändare fanns, och där man en tid även återfann redaktionen — som Sennerteg närstuderat. Han har undersökt de källor som finns kvar för att försöka rekonstruera hur det lät, vad man ville få sagt, och vilka som stod bakom de i regel anonyma sändningarna med anropet "Hallå Norden, här talar Tyskland!"
* * *
Den brittiska synes ha varit den i Sverige mest inrattade av de utländska kanalerna och den som folk i allmänhet satte störst tillit till, men de som regelbundet lyssnade till de svenska stämmorna från Tyskland var ingalunda få, även om det är omöjligt att avgöra exakt varför lyssnarna lyssnade: bland dem torde funnits både regelrätta nazister och folk som helt enkelt tyckte om musiken som spelades.
Radiotjänsts första gallupundersökning visade, skriver Sennerteg, att 1943 att så många som 13,4 procent av svenska radiolyssnare rattade in Königsbergskanalen, medan programmet från BBC nådde 20,4 procent av lyssnarna. Undersökningen visade dock också, att endast 3,7 procent av lyssnarna var särdeles trogna, medan siffran för BBC var mer än dubbelt så hög. Sändningarna från Moskva åhördes dock tydligen blott av ett ringa fåtal.
Samtidigt erhöll Königsbergsradion under sin existens, skriver Sennerteg, omkring 30 000 brev från svenska lyssnare.
* * *
Sennertegs framställning börjar med en kronologisk genomgång av radions arbete från krigets början till dess slut. Vi möter de personer som både hördes i radion och de som verkade bortom mikrofonerna. I de fall det varit görligt att framställa sådana får vi ofta små biografier över gestalterna som möter oss. Det visar sig vara studenter, skådespelare, journalister, översättare, soldater och andra gestalter, i regel värvade som utlandssvenskar i Tyskland. Många hade en bakgrund i svenska nazistiska organisationer.
Den senare delen av Tyskland talar består i ett intressant analysblock som drar ut de större linjerna kring Tysklands motiv med propagandan, och vad dess syfte var.
* * *
Propaganda kan komma i många former. I Königsbergsradion kunde den bestå i vinklade, förljugna eller förtigna uppgifter i nyhetssändningar, reportage och föreläsningar. Sennerteg förklarar hur målet med propagandan inte var att nå mål på ett brådstörtat vis, utan att långsamt underminera ett folks motståndsvilja, och att försiktigt påverka opinionen.
"[... det handlade] för Goebbels mer om att göra lyssnarna mer tyskvänliga på längre sikt än om att uppnå snabba opinionsförändringar i någon enskild fråga."Königsbergsradion skiftade fokus genom åren.
Initialt inriktade man sig i stor utsträckning mot britterna som Tysklands fiende. Antisemitismen frodades. Under Tysklands allians med Sovjet tegs det med kritik mot kommunismen, men när operation Barbarossa dragits igång återkom den röda ärkefienden och denne förblev sedan huvudfiende kriget igenom.
Så länge kriget gick bra motiverades den tyska aggressionen med att Tyskland förde ett slags preventivt försvarskrig. Och när kriget gick dåligt utmålades Tyskland som ett kämpade bålverk mot framstormande bolsjeviker.
* * *
Königsbergsradion fortsatte sina sändningar in i slutet. Så sent som den 29 april 1945 dementerades i en sändning att Hitler låg för döden. Redaktionen befann sig då vid en mobil sändare utanför Oslo. Dagen efter sköt sig den tyske Führern.
Sista sändningen genomfördes den 7 maj 1945, innan redaktionen upplöstes och dess sista medlemmar tog sig till Sverige och en i de flesta fall mer eller mindre undanskymd tillvaro. Ett antal av dem som arbetat för radion förhördes, men ingen ställdes inför rätta, eftersom de inte gjort något olagligt. Sennerteg skriver:
"Sverige hade aldrig varit i krig med Tyskland och propagandisterna kunde därför i juridisk mening inte sägas ha gått fiendens ärenden, även om den allmänna uppfattningen var att deras handlande varit omoraliskt och att de försökt skada Sverige."Själva verkar radiosvenskarna i hög utsträckning förklarat sitt handlande med att de antingen var opolitiska och blott ville försörja sig, eller att de förvisso var Tysklandsvänner och agerade i enlighet med denna sin inställning.
* * *
Tyskland talar är en saklig och noggrann genomgång av en liten bit av det nazistiska Tysklands verksamhet. Men den lilla biten reflekterar väl hur utvecklingen i landet framskridde under de där fasansfulla åren, och dessutom hur Sverige och svenskarna förhöll sig till det glupska vilddjuret i söder.
Sennerteg lyckas måla en förvånansvärt helteckande bild av Königsbergsradions verksamhet och uppbyggnad, trots att de absolut flesta tyska dokumenten om densamma förstörts. Det gör att Tyskland talar förtjänar särskilt ros.
– – –
Tyskland talar: Hitlers svenska radiostation, Niclas Sennerteg. Historiska Media 2006. ISBN: 978-91-87263-79-8.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar