"draug, en gengångargestalt i fornnordisk och norsk folktro."
(Nationalencyklopedin)
Asfalten glänser och navkapslar blänker
som de gör i solsken på våren.
Mänskor som går förbi, de ser ser så nöjda ut –
men de lurar inte mig.
I skuggan under markisen syns det i deras ögon;
jag ser en, jag ser flera.
Trots vax i håret, trots brunbrända axlar –
de lurar inte mig.
Draugar. De är draugar frammanade ur gravar,
ur skogens bubblande mossar, ur bergen långt under marken.
Ett ögonkast, en rörelse i ögonvrån
avslöjar dessa levande döda.
De lurar inte mig.
De lurar inte en av sina egna.
Wow...vilken dikt...men hur kan en levande död, en av "deras egna" skriva en sådan dikt? ...det är motsägelsefullt...
SvaraRaderaGrazie.
SvaraRaderaEn av deras egna, ja... måhända blott i betydelsen icke från Midgård, måhända endast i känslan, måhända en tänkande draug...