Bokrecension: Kyrkogårdsdamen och andra noveller | Guy de Maupassant

Guy de Maupassant 1888

Kyrkogårdsdamen och andra noveller är en samling berättelser av Guy de Maupassant (1850-1893), översatta av Hjalmar Söderberg.

* * *

Fransmannen Guy de Maupassant kom att bli en förnyare av novellkonsten. Han skrev direkta, naturalistiska berättelser, som under hans elva verksamma år hann att bli trehundra, utöver sex romaner, tre reseböcker och en poesibok.

Sitt yrkesliv framlevde de Maupassant som ämbetsman. Parallellt med detta kom han att skriva sina noveller, i regel inspirerade av författarens egen omgivning. de Maupassant insjuknade i mentalsjukdom orsakad av syfilis och dog på en vårdanstalt i sitt fyrtiotredje levnadsår.

Berättelserna som samlats i Kyrkogårdsdamen och andra noveller utgör en intagande läsning. Som en professionell konstnär förmår framställa sina motivs själ och karaktär med några få penseldrag, lyckas de Maupassant göra detsamma med enkla och raka ord, en stil "som till den grad är ett med ämnet att den inte märks", som det står i den biografiska anteckningen i slutet av boken, som jag förmodar är författad av Hjalmar Söderberg.

* * *

Alla novellerna i samlingen är juveler, men två av dem ska jag omnämna särskilt.

Den första jag tänker på är titelnovellen, "Kyrkogårdsdamen". Den handlar om en levnadsglad parisisk ungkarl som promenerar på en kyrkogård, och insuper dess melankoliska stämning. Han besöker en älskarinnas grav, och bredvid den finner han en ung kvinna hjälplöst sörjande vid en militärs grav. Han tröstar henne, och det blir inledningen till en kort romans, med en oväntad twist på slutet.

Trots att berättelsen bara är några sidor lång, lyckas de Maupassant teckna ett mycket trovärdigt porträtt, framförallt av den unga, sörjande kvinnan. Man ser hennes lidande och smärta, och förstår hennes försiktighet: man tycker sig liksom ha förstått henne. Och att den kommande romansen finner sitt upphov på en kyrkogård ger en dyster aspekt till berättelsen som månne siar om dess slut.

* * *

Den andra novellen jag tänker på är "Pauls flicka". Den gör mig nästintill häpen, när jag förstår vad den handlar om. Det är nämligen något så ovanligt som en 1800-talsskildring av lesbisk kärlek.

Det tillgår på så vis, att Paul är ihop med sin Madeleine. Han tar henne till ett flytande nöjesetablissemang på floden. Och dit kommer fyra lesbiska kvinnor. Alla är medvetna om att de är lesbiska. De lever tillsammans, och när de kom förbi med sin båt skrålar alla "Lesbos! Lesbos! Lesbos!".

Paul tycker fruktansvärt illa om lesbiska. Han utbrister: "Det är skändligt! De borde dränkas som hyndor med en sten om halsen!". Men hans flickvän Madeleine försvarar dem, med att de borde väl få göra vad de vill, och vad har Paul med den saken att göra.

Det visar sig emellertid, att Madeleine har en relation med en av de fyra kvinnorna. Paul upptäcker deras kärleksmöte, och tar sedan sitt liv.

Berättelsen är alltså tämligen tveeggad: dels berättar den ganska okonstlat om samkönad kärlek, men samtidigt låter de Maupassant den förstöra ett pars relation, vilket slutar med att de bedragna parten störtar sig i strömmen och drunknar.

* * *

Kyrkogårdsdamen och andra noveller innehåller en handfull berättelser. Novellerna vibrerar av naturlighet: det som målas upp för oss som läsare känns helt givet, helt trovärdigt. Den exakta men avskalade stilen som utan åthävor är medel för framställningen är av sådant slag, att jag gärna vill läsa mer av de Maupassant.
– – –
Kyrkogårdsdamen och andra noveller, Guy de Maupassant. Översättning Hjalmar Söderberg. Bokförlaget Forum. Första svenska utgåva 1927, i samlingen Huset Tellier. E-boksproduktion: Bonnierförlagen Digital 2012. ISBN: 978-91-3-713861-9.