 |
| Kejsarens nya kläder. Illustration av W. Heath Robinson. (Redigerad) |
* * *
När jag läser Andersens sagor, slås jag av hur ojämnt intryck de gör på mig. En hel del av dem är inget annat än geniala. Åter andra fattar jag helt enkelt inte grejen med. Andersen har emellanåt en förmåga att förlora sig i sockersött fabeldiktande om de skönaste, talande blommor, mer eller mindre välartade ungar, och lyriska naturbeskrivningar.
Egentligen är denna lyriskhet ingenting som jag förknippar med traditionellt sagoberättande. Jag förväntade mig att finna karga berättelser, där själva handlingen är nedkokad till sin essens — alltså funkis snarare än snickarglädje. Men Andersen levererar inte i enlighet med mina fördomar, utan tillåter sig att skriva vindlande, med små utvikningar och med ideliga snarast pastorala miljöbeskrivningar.
Men många av de sagor ("eventyr") som H. C. Andersen författat är omistliga i kulturarvet, och är så allmänt kända, att man möjligen har svårt att tro, att de inte funnits före 1800-talet — även om Andersen rimligen lånade stoff till sina berättelser från den i hans samtid levande sagotraditionen.
Bland dessa många sagor hittar vi sådana berättelser som den genialiska "Kejsarens nya kläder", och de välkända historierna "Den lilla sjöjungfrun", "Elddonet", "Jon Blund", "Tummelisa", "Prinsessan på ärten", "Den fula ankungen" och "Den lilla flickan med svavelstickorna".
* * *
Religionen är ofta passivt närvarande i berättelserna. Och med religionen avses kristendomen. Även om Andersen satt en fé i paradisets lustgård, är ändå själva begreppsapparaten kristet formad och färgad. Trots naturmytologi och fabeldjur, är det kristendomen som på något vis är överideologin, fastän den alltså uppblandas med element man absolut inte finner i Luthers lilla katekes eller Bibeln.
Sagorna är inte uteslutande sockersöta. Döden är ofta närvarande som en påtaglig kraft, och den skördar offer också bland berättelsernas hjältar. Döden i sagorna tvingar läsaren att förhålla sig till den: läsaren blir inte avskärmad från den realitet som livets slut innebär. Emellanåt åt dyker rentav döden upp som en antropomorf figur. Det ger sagorna en allvarsamhet som jag tror är helt igenom sund. Livets skönhet förhöjs av att det är ändligt.
* * *
Vissa samhällskommentarer kan märkas av i undertexten. I "Elddonet" blir en soldat förmögen och får vänner. När han åter faller i fattigdom är det inte längre nån som vet av honom. Men så snart han åter kommit på god fot och fått på sig fina kläder...
"...kände strax alla hans vänner igen honom, och de var så fästade vid honom."En fästhet som tydligen var beroende på yttre ting, snarare än personlig vänskap.
Samhällelig misär illustreras också tydligt i den sorgliga sagan "Den lilla flickan med svavelstickorna".
Hur ryktesspridning kan fungera visas på ett festligt vis i "Det är riktigt sant", där en händelse i en hönsgård sprids med ryktets vingar kring staden, blåses upp i enorma proportioner, och till sist når tillbaka till hönsgården där ryktet startade, där den omtalade inte ens känner igen det hela, utan berättar det som något som skett någon annanstans.
Någon gång återkommer motivet med olika figurer som försöker förhäva sig över sin plats i samhället: som stoppnålen som tror sig vara en kråsnål, eller löskragen som inbillar sig var så fin, och slutar som papperet på vilken boken ska vara skriven...
Vad jag förmodar vara litteraturkritiken får sig en rejäl känga i sagan "Grodlåt", om några djur som bestämmer sig för att börja ge ut en tidning: "en tidning för kritiken, en av den sorten, som människorna har så gott om, att hälften kunde vara nog." Själva spyflugorna erbjuder sina tjänster:
"Vi känner till människor, redaktörer, människokritik. Man sätter sig på det friska köttet, spyr – och det ruttnar inom ett dygn."Så mycket för kritiken!
* * *
Av alla sagorna i samlingen är "Kejsarens nya kläder" den som gör starkast intryck på mig. Den lånar sig dessutom gärna som metafor till allehanda situationer. Berättelsen är måhända bekant, men går alltså ut på att några bedragare besöker en kejsare. De säger att de kan väva den finaste dräkt åt honom, men den kan bara ses av den som är klok och skicklig i sitt ämbete.
Bedragarna låtsas så börja väva, och kejsarens alla män och kejsaren själv inspekterar då och då. Ingen av dem ser någon väv, men alla prisar den högljutt, för ingen vill ju framstå som oklok eller olämplig på sitt ämbete.
Så en dag blir dräkten färdig, och kejsaren ska gå genom staden i sin nya stass. Alla prisar högt de fina kläderna, förutom ett barn som utropar:
"Men han har ju ingenting på sig!"Därmed inser var och en, och kejsaren själv, att vad de höll för det finaste plagget man kan tänka sig — bara var påhitt och bedrägeri.
Var och en må väl tillämpa denna saga på vad den önskar...
Jag bör också nämna såsom särskilt gripande sagan "Det döda barnet", som trots sin kristna mytologiska apparat lyckas beröra mig. Den skildrar en moders sorg över sitt döda barn, där moderns är skildrad på ett mycket starkt vis.
Dessutom tilltalar mig sagan "Älvkullen" särskilt, kanske främst på grund av min förkärlek för naturmystik. I denna berättelse håller älvkungen fest och bjuder allehanda naturmytiska väsen, bland annat ett norskt troll med sina två söner.
* * *
Sagor av H. C. Andersen hade vunnit på att innehålla färre sagor. Åtminstone i mina ögon. Visserligen hade jag fått en mer begränsad insikt i Andersens författarskap därigenom, men läsglädjen skulle ha blivit större.
Det finns säkert de som tilltalas av allt det sockersöta och nippertippiga gullegullandet. Men jag är inte en av dem. Han sparat de tjugofem mest kraftfulla sagorna och uteslutit de övriga, hade kraften i volymen blivit mycket starkare. Som det är nu står jag efter läsningen med en ambivalent relation till Andersen: många av sagorna är som sagt genialiska, andra står jag bara frågande inför.
Det hindrar dock inte mig från att rekommendera var och en att ta del av åtminstone de mer välkända sagorna av den danske sagofarbrorn.
– – –
Sagor av H. C. Andersen, H. C. Andersen. Telegram, Eboksutgåva 2013. ISBN: 978-91-7423-204-2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar