Ordskifte på kumlet

Motorvägens sus
dämpas
av trädens bark
runt kumlet där jag sitter. 

Den gamle stiger fram
och frågar
med åskans
och stormens röst:
"Vad vill du?" 

"Bli din vän." 

"Vänner eller trälar behöver jag inga;
bara dem, som med mig,
står Jotunheim emot
behöver jag." 

"Hur står jag Jotunheim emot?" 

"Du blir vuxen i sinnet,
du lyssnar och ger svar.
– Och hedrar dina döda. 

Du kämpar för din sak,
du värnar alla vänner.
– Och hedrar dina döda. 

Du bespottar allt föraktligt,
du söker liv och hälsa.
– Och hedrar dina döda." 

Den gamle lyfter spjutet
och rispar på min panna:
sin egen runa skrev han där. 

* * * 

Den kvällen
visste jag mig
värvad blivit
till enhärje, fastän ännu vid liv. 

Och motorvägens sus
trängde fram mellan träden.