* * *
Likkistan, som gömde en sten.
Det mystiska fyndet i Håksviks kyrkogård förklaras genom polisundersökning.
Det blef ingen sensationshistoria om den 16 cm. långa och 12 cm. breda sten, som man härom dagen hittade vid gräfning på Håksviks kyrkogård i Västergötland.
Efter hvad som framkommit vid den undersökningen af saken, som t. f. länsmannen Johansson i Tranemo företog i lördags på ort och ställe, torde man med all säkerhet kunna lämna åsido antagandet, att ett brott skulle föreligga.
Med saken förhåller sig, enligt hvad hr Johansson meddelat på följande sätt:
I lördags fjorton dagar hade dödgräfvaren J. A. Sjöblom, biträdd af Aron Salomonsson, öppnat en äldre graf på kyrkogården, och därvid på 1 1/2 meters djup påträffat en liten omkring 70 cm. lång kista, så förmultnad, att locket föll sönder, när man stötte emot det med spadarna.
I denna kista hittade man sedan den mystiska stenen i resterna af hvad man antar har varit en svepning. Kistan var försedd med ett kors af ett utseende, som ej varit i bruk längre än sedan 15 år.
Med ledning af diverse omständigheter anser man sig kunna uppskatta den tid, som förflutit sedan kistan sattes ned till omkring 12 år. Några exakta uppgifter om när det skedde och hvem den begrafne varit, stod ej att erhålla.
När vederbörande hunnit så långt meddelade ofvannämnde Aron Salomonsson, att han, när han vid gräfningen en gång kraftigt stött ned sitt järnspett i grafven, råkat träffa en sten, som emellertid sjunkit undan. Nu antog han, att stenen därvid förpassats in i kistan genom locket.
Att så var förhållandet trodde emellertid inte den ordinarie dödgräfvaren, då locket var jämförelsevis oskadat, när man kistan. Men kistbotten var illa medfaren, och han höll före, att stenen letat sig in i kistan den vägen. Detta antager också länsmannen.
Men det försvunna barnliket? Äfven härom kan undersäkningskommissionen i Håksvik ge besked.
När man inte är längre, än att man kan få rum i en 70 cm:s kista, kan man ännu ej ha fått någon fast benstomme, svaras det. Det bör sålunda inte förvåna, om det efter en 12 à 15 år ej finns så mycket jordiskt stoft kvar.
Det bekräftade också en gammal kyrkvaktare i Håksvik, som i fjol gräft upp en barnlikkista, men ej kunnat finna några likrester däri.
* * *
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar