 |
| Anton Nyström |
* * *
Anton Nyström kom att bli den förste som i Sverige aktivt verkade för att avkriminalisera homosexuella relationer, efter att 1864 års strafflag införts, där homosexuella handlingar, "otukt som mot naturen är", kan få upp till två års straffarbete som straff.
I denna bok tar Nyström ordet.
I den första delen fokuserar Nyström specifikt på homosexualiteten som sådan. I dag tycker vi att texten är kryddad med många missförstånd och förutfattade meningar. Men då, 1919, var dess mildhet och yrkanden snarast revolutionära.
* * *
För att sammanfatta vad Nyström för fram, kan följande nämnas.
Nyström avser behandla medfödd homosexualitet, alltså icke förvärvad eller genom yttre påverkan åstadkommen homosexualitet. Denna läggning visar sig, skriver Nyström, i regel tidigt — redan i barnaåren eller ynlingaåren.
Nyström berättar, att homosexualitet förekommer hos alla folk och har gjort så i alla tider, "alldeles oberoende af kulturen". Särskilt allmän är den, skriver Nyström, hos naturfolken — varmed han vill bevisa, att homosexualitet inte är en konsekvens av en degenererad kultur. Homosexualitet förekommer vidare i alla samhällsklasser, och även hos bildade människor.
"Allt utvisar, att den är en universell naturföreteelse, beroende på anlag i vissa människors organisation, en könsdrift tillhörande vissa personers natur, hvilken sålunda ej är 'onaturlig', fast den är en anomali eller en från den normala könsdriften, de heterosexuellas, afvikande företeelse."
Nyström driver tesen, att homosexualitet i sig inte är något onormalt för den homosexuella människan. Tvärtom är det högst naturligt, det enda naturliga, för honom eller henne.
* * *
Nyström går vidare genom att skissartat beskriva homosexualitetens historia; hur man finner den i grekernas gossekärlek, men även i en dyrkan av ynglingakroppen både i Grekland och Rom, och påvisar hur en diktare som Catullus påpekar att samkönad kärlek till unga män var mycket vanlig i Rom. Homosexualitet var alltså ett känt fenomen i antiken. Nyström uppehåller sig vid hur denna kärlek kunde vara både av fysisk och själslig art — vilket även avspeglar sig i grekiska epigram.
Med kristendomen kom en ny inställning. Homosexualitet började dömas, och dömas strängt. Kristna kejsare, berättar Nyström, införde dödsstraff: "först bålet, sedan halshuggning." Nyström menar att en sådan inställning kan vara befogad när det gäller de handlingar som utförs "på grund af liderlighet", men att den helt bortser från de genuint homosexuella. De som begår sina brott på grund av liderlighet är snarare att jämställa med sådana heterosexuella som förgriper sig på kvinnor.
Vidare vänder sig Nyström mot den sammanblandning som här antytts: att det liksom i homosexualiteten själv ses något lastbart: att hela den samkönade dragningen är ett tecken på etiskt förfall. Man har slagit ihop den liderlighet som begåtts mot offer av samma kön, med den naturliga homosexualiteten.
För att belägga, att homosexuella kan vara högfungerande människor i samhället, ger han en rad historiska exempel på homosexuella människor: Michelangelo, Shakespeare, Oscar Wilde, Tjajkovskij, H. C. Andersen, Walt Whitman med flera. På något mer osäker grund inför han även Gustaf III i dessas skara, liksom även drottning Kristina.
* * *
Med tanke på att Nyström i inledningen nämner den grekiska gossekärleken, kan det också vara värt att nämna, att Nyström senare betonar, att "dragning till minderåriga" förekommer "ytterst sällan", och "afskys av flertalet homosexuelle" och anför därefter den legendariske tyske sexologen Krafft-Ebing, som menar att det helt enkelt är hittepå att homosexuella skulle vara farliga för ungdomen. Nyström fortsätter, med att skriva att homosexuella inte är farligare för samhället än heterosexuella människor.
* * *
Nyström anför nyare forskning. Att forskare tidigare sett på homosexuella som sinnessjuka, är inte svårt att förstå, menar han, eftersom de så sällan träffat på välfungerande homosexuella i samhället — utan blott de som de kommit i kontakt med å yrkets vägnar, inom sin psykiatriska verksamhet.
Där man förut ansett homosexualiteten vara en form av sinnessjukdom, visar nyare forskning, skriver Nyström...
"...att själssvaghet är långt ifrån allmän hos homosexuella, utan att värklig [sic!] homosexualitet är en anomali, som finnes hos många till kropp och själ fullkomligt friska personer, som ofta utmärkas af hög intelligens och ej visa några psykiska defekter."
Här har vi något av det revolutionerande i Nyströms budskap: homosexualitet är inte ett tecken på degeneration, utan på variation. Med Nyströms terminologi: man bör inte tala om sjuk och frisk i sammanhanget, utan "abnorm" och "normal".
"Det konstitutiva i kärlekslifvet är hos de homosexuella detsamma som hos heterosexuella, fast det gäller det egna könet; de älska i enlighet med deras natur eller sådana de skapats, och ehuru detta beror på en anomali, är deras kärlekslif för dem det naturliga. Den homosexuella kärleken är därför ingen lastbarhet, kan ej anses som 'otukt mot naturen' och således ej straffbar enligt lagen."
Och därmed förordar Anton Nyström explicit att homosexualitet i sig inte skall vara straffbart i lagen. Senare skriver han också:
"Man bör förstå nödvändigheten att afskaffa lagparagrafer från medeltiden, som aldrig förhindrat homosexualiteten, men låtit många olyckligt anlagda människor, som kanske ingen förseelse eller förbrytelse begått, lefva i ständig fruktan för utpressare eller fängelse och slutligen ta lifvet af sig."
Därefter fortsätter doktor Nyström med att i "humanitetens och vetenskapens namn" hoppas att lagar som kan tillämpas på homosexualitet i allmänhet snaraste kan avskaffas.
* * *
Man kan inte kräva av den homosexuella människan att hon ska vara avhållsam. Det vore, skriver Nyström, orimligt. Hur skulle man kunna kräva det av de homosexuella, när man inte kräver det av de heterosexuella, menar han. Av de homosexuella krävs dock, att de ska vara lika laglydiga som alla andra människor: "de ha samma skyldigheter mot samhällsordningen som de heterosexuella".
Ett svårare piller att svälja, är väl Nyströms tes, att homosexualitet är en form av hermafroditi, alltså tvåkönighet. För Nyström förefaller det alltså inte ha uppgått, att en man kan älska en man och en kvinna älska en kvinna — utan att för den sakens skull vara mer kvinnlig respektive manlig än en heterosexuell människa.
Nyström anför också fler föreställningar, som att homosexuella män skulle vara särskilt intresserad av sånt som "konstsömnad och kokkonst", samt att många "ha håg att samla böcker, konstvärk och antikviteter". (Nå — böcker samlar jag, men för konstsömnad känner jag intet...) Vidare är homosexuella män ofta skygga för fysiskt arbete, och föredrar andligt dito. Homosexuella män har vidare ofta ett utvecklat estetiskt sinne. Säger Nyström.
* * *
Den senare delen av boken skildrar alltså hermafroditi, och är till sin natur mycket teknisk. Jag väljer att i denna genomgång lämna det avsnittet åt sidan, med den anmärkningen att jag — från mitt perspektiv mer än nittio år efter bokens utgivning — ändå måste berömma Nyströms försök att hitta förklaringar till homosexualiteten, även om hans resultat numera inte känns angelägna. Allra minst kan jag uppskatta, att han i bokens slut verkar pratar om hur man kan bota homosexualitet, åtminstone temporärt, genom injektioner av körtelpreparat.
* * *
Anton Nyström var en pionjär. I sin ungdom kände han professor Pontus Wikner, vars Psykologiska självbekännelser jag recenserade nyligen. Nyström visste nog vad han talade om, och hans ömmande för homosexuella var äkta — men det finns ingenting som tyder på att han själv var homosexuell eller hade direkta homosexuella erfarenheter. Kanske blir Nyströms pamflett därigenom mindre en partsinlaga, än vad den blivit annars, även om texten varit identisk: här skriver en heterosexuell läkare, expert på sexologi, om vad homosexualitet egentligen innebär för den homosexuelle, och hur samhället bör se på det hela. Man måste ha lyssnat.
Även om det dröjde till 1944 innan homosexualitet avkriminaliserades och till 1979 innan den avkategoriserades som psykisk störning.
— — —
Om homosexualitet och hermafroditi: Belysning af missförstådda existenser, Anton Nyström, Svanbäck & komp. 1919. 46 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar