lördag 30 juni 2012

Tidningsklipp: Af starka drycker öfverlastad | Folkets Röst 1852

Folkets Röst (1841–1861) var en radikal och kontroversiell tidning på sin tid, som kämpade mot liberalismen. Dess redaktör, Franz Sjöberg, använde den inte sällan för att föra ut antisemitiska uppfattningar, som åtminstone en gång ledde till att han fick avtjäna ett fängelsestraff.
Med prästen i inlägget nedan känner väl en nutida läsare snarast medlidande; för Folkets röst blev fallet ett exempel på hur de burgna klasserna höll varandra bakom ryggen.

Vi klipper ur Folkets Röst, onsdagen den 30 juni 1852. Styckebrytningar införda. —

* * *
Redan förra onsdagen meddelade vi i denna tidning huru vice pastorn i Leksands pastorat i Dalarne, Winnberg, söndagen den 6 dennes kommit så full i Djura kapell, der Winnberg då skulle förrätta gudstjensten, att församlingsboarne måst bära honom ur kyrkan, och att, i följd deraf, gudstjensten äfven blifvit inställd.

Sent omsider meddelar tidningen för Fahlu stad och län nu följande upplysning om denna snygga affär:

"Ett obehagligt rykte har under den passerade veckan cirkulerat, rörande en prestman i en af dalsocknarne, hvilken under tjensteförrättning söndagen den 6 dennes, befunnits af starka drycker så öfverlastad, att gudstjensten måst inställas.

Skrifvelse om förloppet lärer afgått från vederbörande till domkapitlet.

Vi beklaga djupt de felsteg, som flera individer af detta stånd tillåtit sig begå under de sednare åren, och som till stor del icke varit af beskaffenhet att kunna föras under den beqvämliga rubriken "mensklig svaghet".

Prestkappan är med rätta den aldratunnaste täckmantel för sådant, som länder hvarje menniska till blygd, och de moraliska fläckarne falla med rätta aldraskarpast i ögonen, då de vanpryda den svarta rocken, allvarets och ärbarhetens symbol. Att lefva så som han lärer, bör vara prestens förnämsta uppgift, enär man genom motsatsen häraf lätt kan finna hvilka tankar måste påtränga sig hans åhörare."

Då man kan vara förvissad, att om en stackars fattig bonde eller arbetare kommit full i kyrkan, vederbörande skulle rifvit upp himmel och jord öfver den förskräckliga händelsen, så måste det sannerligen förundra, att Fahlutidningen icke ens uppgifver prestens namn eller kyrkan der den fyllkajan huserat.

Men, kan tänka, presten är en medlem af bildningen och förmögenheten, och om dessa mörda, stjäla, bedraga, supa och svina huru mycket som helst, skall det sopas öfver med hartassen, medan en stackars satan till bonde eller arbetare skoningslöst utställes på offentlighetens schavott till och med för den obetydligaste förbrytelse.
* * *

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar