Semikolon — det är grejer, det!

På Svenska Dagbladets mycket läsvärda språkblogg, skriver Ylva Byrman om semikolonet.

Byrman förfasar sig över missbruket av semikolon, då det används som kommatecken eller kolon. Men hon accepterar ett korrekt bruk; ett bruk då semikolon används som det ska. Men helst vill hon se total avhållsamhet från tecknet.

Jag håller — naturligtvis — inte alls med. Tvärtom bör vi använda hela språkarsenalen, för att få så avvägda och tydliga texter som möjligt, med alla stilistiska möjligheter tillgängliga. Att försöka manövrera ut ett sådant språkligt verktyg, är att anlägga en ogrundad von Oben-attityd som är oklädsam: folk kan inte använda semikolon, menar Byrman, så de kan lika gärna låta bli.

Nåväl, folk har emellanåt svårt att använda stor och liten bokstav (under inflytande från engelskan), som kommentatorn hrk1917 påpekar vid inlägget. Inte avskaffar vi stor och liten bokstav för det.

Desto viktigare då, att se till att semikolonets riktiga bruk lärs ut tillsammans med kunskap som skillnaden mellan "de" och "dem". Även om ett riktigt snyggt bruk av detsamma väl främst lärs genom att läsa god prosa, där semikolonet används lika naturligt som vilket annat skiljetecken som helst.

Låt oss inte avskräckas! Jag tänker fortsätta avdela mina huvudsatser med semikolon, när jag tycker att det är befogat.