Jordbrukare-Ungdomens Förbund: "Texter för allsång" (1939)

I en gammal almanacka hittar jag ett åldrat och ihopvikt litet häfte från 1939. Det är Jordbrukare-Ungdomens Förbunds "Texter för allsång". På några sidor presenteras texterna till en rad käcka små visor. Av den fromme finlandssvenske författaren, ornitologen och arkeologen Jakob Tegengren (1875-1956) hittar vi till exempel "Småbrukaresång":

4. Och var vinkar en anblick mer tjusande skön
än min stuga så vänlig och röd,
när jag alkas dess grund efter dagsverkets slut
i den sjunkande kvällssolens glöd.

6. Jag är stolt att få tjäna mitt land som en son
av dess karga men älskande jord,
och jag bytte min grönskande torva ej bort
mot en plats vid det rikaste bord.

— Om vi helt kort försöker tänka bort att en tysk man skrek om "Blut und Boden" vid just den här tiden, så kan jag ändå uppskatta jordmystiken. Nationalism är ett djävulens påfund, men just kärleken till jorden, marken... Det är en form av bygderomantik jag ändå kan identifiera mig med. För att dra in von Heidenstam:

"Jag längtar marken,
jag längtar stenarne där barn jag lekt."

Det må vara hopplöst ute att skriva om jorden och marken, om stenarna.

Men jag tycker om jorden, marken och stenarna ändå.