Bokrecension: När skymningen faller på | Herbert Tingsten

När skymningen faller på är skriven av Herbert Tingsten (1896-1973).

Den en gång så stridbare kulturgestalten — och under en tid Dagens Nyheters chefredaktör — Herbert Tingsten skrev på sin ålderdom ner ett antal reflexioner. Dessa texter utgör boken När skymningen faller på. Titeln syftar på den ögonsjukdom som svårt handikappade Tingsten, och gravt försvårade hans möjligheter att själv läsa.

Texterna är av vitt skilda slag. En del är vardagsreflexioner från hans tillvaro i hemmet i Frankrike, nära italienska gränsen: om hans relation till hustrun Gerd, om hans isolation på grund av ögonsjukdomen, om personer de träffar i omgivningarna. En del är tillbakablickar på ett liv i den offentliga debattens absoluta centrum. Han nämner författare han träffat, han skriver om böcker han läst, och han återpublicerar utdrag ur artiklar han skrivit.

Känslan av livströtthet, av självförebråelser, av kampen mot dödsångesten genomsyrar texten. Det är nog ingen tillfällighet, att textsamlingen avslutas med en reflexion kring hur han misslyckats med att i sitt liv finna en stilla glädje och ro, och i stället jagat runt utan mål.

* * *

Det är svårt att inte jämföra den åldrade Tingstens texter med den åldrade Olof Lagercrantz bok Ett år på sextiotalet, som jag skrev om för ett tag sen. Där Lagercrantz framstår som bitter och bitsk, är opinionsgiganten Tingsten, Lagercrantz företrädare som chefredaktör för DN, resignerad. Inte så att han inte är medveten om det värde hans liv ändå haft: den påverkan han haft, de kulturpersonligheter han haft förmånen att träffa, de sammanhang han fått vara med i. Han skriver frankt om det, men aldrig på ett sätt som om han försöker hävda sig. Där Lagercrantz gottar sig i personliga detaljer om sin relation med Gunnar Ekelöf, nämner Tingsten liksom bara i föregående att han känt (och brutit med) Dag Hammarskjöld.

Dessutom skriver Tingsten en bättre svenska än Lagercrantz.

Dock är inte När skymningen faller på en självbiografisk bok i egentlig mening. Tingsten har skrivit sina memoarer i flera band. Kanhända finns mer av salt i de skrifterna, än i denna fragmentariska textsamling, utgiven tre år innan döden gjorde slut på hans dödsångest.

* * *

När skymningen faller på är väl i dag mest intressant ur vissa särskilda aspekter: den rymmer texter om en äldre mans tankar kring sitt eget liv, och hur han stegvis verkar acceptera sin synnedsättning, som svårt handikappar honom i hans sysslor med böcker. Ett antal biografiska noteringar om kända kulturpersonligheter äger intresse, liksom en del litteraturvetenskapliga notiser. Dessutom är den ett vackert porträtt av en sann läsares känsla för läsandet och skrivandet.
— — —
När skymningen faller på, Herbert Tingsten, P. A. Norstedt & Söners förlag 1971. 199 sidor.