Svenskt näringsliv vill sänka bidragen för humaniorastudenter

Svenskt Näringsliv föreslår att studiestödet ska sänkas för humanioraämnen, skriver bland andra Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Man vill att utbildningarna skall "löna sig" — ur ett ekonomiskt och yrkesmässigt perspektiv. Dessutom föreslår man att högskolor som inte erbjuder utbildningar med tillräckligt stor möjlighet till jobbutsikter, skall få sänkta anslag.

Jag kan förstå, att det är ett samhällsekonomiskt problem, att vi humanister inte i tillräcklig grad får jobb som konstnärer, författare, litteraturrecensenter eller lärare, så att det motiverar kostnaderna. Om man, som sagt, uteslutande anlägger ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Det kan man naturligtvis inte göra.

En kulturs storhet kan inte mätas endast i mynt och sedlar. Få bildade människor, få intellektuella människor, skulle vilja leva i ett sammanhang, där inte frågor om litteratur, konst, historia, religion, filosofi, dessa så ultimat grundläggande ämnesområden, får ta plats. Lever man endast för att tjäna pengar, omsätta dem i kommers, och så göra sin vandring mot pensionen: ja, då står man kanske ut. Men Gud! vilken fattig tillvaro man då hasar sig fram igenom...

Jag vill se blomstrande humaniorautbildningar! Jag vill se mer litteratur och filosofi i skolorna, på alla nivåer! Jag vill ha dessa sammanhangsskänkande, introspektiva bildningssfärer genomsyrandes hela tillvaron! — Själv har jag en tvärvetenskaplig, humanistisk utbildning, och jag arbetar inte i en bransch som med nödvändighet förutsätter mina kunskaper i historia, litteratur, filosofi, och så vidare. Men jag vet att jag, åtminstone för min del, fungerar bättre som människa, tack vare att jag har de referenserna, de medlen till fördjupning, den förankringen i det humanistiska kulturarvet. Och jag bidrar gärna med mina skattepengar, för att hålla igång humaniorautbildningarna i landet.

Svenskt näringsliv kommer knappast att få gehör för sina idéer. Men att de ens kunnat uppkomma är skrämmande nog.