Fragment: I dag gick jag på några gravar

i dag gick jag på några gravar
(det är ju inget ovanligt)
— de gamla kyrkogårdarnas
inälvor är fulla av de dödas
ben och allt vad de tagit med
sig dit ned av minnen och
memorerade psalmverser
och valkiga händer.

men om någon skulle sätta
spaden i marken (det är ju
inget ovanligt) så skulle inte
mycket av de dödas minnen
och memorerade psalmverser
och valkiga händer
komma i dagen, bara kalk
och trä och skruvar
som någon som jag skruvade i
för längesen.

det kan skapa en grå känsla,
att veta att av de där minnena
och memorerade psalmverserna
och valkiga händerna,
finns inte längre någonting
kvar.

Det är en känsla man lär
sig att leva med.
(inte heller det är ju
något ovanligt)