Gustaf FrödingTeckning av Richard Bergh 1909. Detalj.
Jag gillar författare som verkar ha särskilda erfarenheter – av vagabondliv, av lidande, av utanförskap. — Bukowski med sin flaska. Kafka med sin prestationsångest. Nietzsche med sitt vandrande och sin migrän. Chatwin med sina resor. Fröding, med sin sjukdom – och sin flaska.
Fröding var en versvirtuos. För att något sätta fokus på de knappa förhållanden han levde under, lägger jag här ut ett brev han skrev 1909, två år innan sin död.
»Tullinge, 31 mars 1909.
H. Herr K. O. Bonnier!
För tillfället i behov av pengar, frågar undertecknad om Hr Bokförläggaren kan ha bruk för hosföljande små stycken i sina 'Månadshäften' eller annorstädes. Honorar efter Hr Bokförläggarens behag, men torde lämnas till den unga dam, min sjuksköterska, fröken Trotzig, som framlämnar dikterna.
Vördsamt
Gustaf Fröding
Ber om ursäkt att brevet är skrivet på papper rivet ur samma skriftbok som dikterna! Jag hade ej annat till hands.
G. F.«
Skrifter av Gustaf Fröding: Brev, sid. 306
Albert Bonniers förlag 1954
Albert Bonniers förlag 1954
Blir lite illa berörd över att den stora poeten låter så underdånig gentemot Bonnier, men den verkliga världen är ju ingen saga över hjältar med raka ryggar
SvaraRaderaJa, sant. Det är en lite besk bismak kring stackarens krypande.
SvaraRadera