Bokrecension: The War of the Worlds

The War of the Worlds (Världarnas krig) är en dystopisk sciencefictionberättelse skriven av H. G. Wells (1866-1946).

The War of the Worlds skrevs 1898, och är ett barn av sin tid vad gäller sättet att skriva. Viktoriansk omständlighet och relativ återhållsamhet i grafiska beskrivningar – med våra mått mätt – kännetecknar romanen, även om den säkerligen var nog så expressiv för samtidens läsare, som inte var vana vid den typen av spänningslitteratur som vi är.

I boken berättar den namnlösa författaren vad han var med om, när utomjordingar från Mars kom till jorden med död, förstörelse och förintelse. En av marsianernas farkoster slår ner (snarare än landar) inte långt från berättarens hus. Efter ett tag visar den sig innehålla en tentakelförsedd varelse. Senare har fler farkoster slagit ner i trakten kring London, och tillsammans bygger utomjordingarna märkliga, höga trebenta krigsmaskiner, som med värmestrålar sätter eld på allting omkring sig. De använder sig även av en form av tung, svart gas, som tar livet av alla människor som råkar få den i sig.

Varelserna i sina krigsmaskiner vandrar mot London, och Londons förstörelse får vi del av, genom att berättaren återberättar sin brors erfarenheter, eftersom denne bodde i London vid tillfället för attacken. Det blir med tiden uppenbart, att varelsernas mål inte bara är att döda människorna, utan dessutom att äta dem.

Läget verkar hopplöst för människorna, trots våra vapen, men det visar sig emellertid, att varelserna inte tål av vår bakterieflora, och det blir till sist dessa som hindrar utomjordingarnas framfart och tar död på dem.

* * *

I bakgrunden flimrar flera idéströmningar förbi. Berättaren möter en förespråkare för en hård darwinism, som menar att i en ny, underjordisk mänsklig civilisation endast de nyttiga och starka ska få finnas med, medan resten gott kan stå som boskap i utomjordingarnas läger, i väntan på att ätas upp. Huvudpersonen slår också ett tag följe med en präst, som ställd inför dessa nya hissnande perspektiv tappar all sans, ber till Gud ena stunden, och är hysterisk andra stunden. De religiösa porträtteras inte särskilt smickrande, även om berättaren emellanåt också uppsänder en bön.

Det tidstypiska språket, format som ett vittnesbörd om personliga upplevelser, är charmigt och fungerar fortfarande. Det ger läsaren stor behållning, även om jag aldrig blir skrämd. Men visst kan jag känna en förväntansfull spänning! Inte heller drar Wells ut berättelsen i absurdum. Han håller den på omkring 150 sidor, och det är alldeles lagom för den berättelse han ger oss. Ju mer koncis en berättelse hålls, desto mindre utrymme ges det för tomgång.

Något som lägger en viss dimma över läsförståelsen är dock den mångfald av ortsnamn och stadsdelsnamn som är frekventa i texten. En londonbo hade säkerligen inte haft några som helst problem att följa berättarens vandringar och resor, men för mig är det inte samma sak. Men, jag gör som Luther sa att man skulle göra inför besvärliga bibelpassager: jag lyfter på hatten och går förbi.

H. G. Wells The War of the Worlds passar nog sciencefictionläsaren, dystopifantasten och viktorianahängivna personer alldeles förträffligt.
– – –
The War of the Worlds, H. G. Wells, Dover Publications, Inc. 1997. 145 sidor. ISBN: 0-486-29506-0.