måndag 11 oktober 2010

Marginalanteckning: Goebbels dagböcker

Läser The Goebbles Diaries, översatt till engelska av journalisten Louis P. Lochner, som själv var aktiv i Tyskland då det begav sig, och träffade både Goebbels (Lochner omnämns i dagboken) och Hitler.

Det är intressant läsning. Dagboken återfanns i fragment utanför Goebbels ministerium, och man har försökt sätta samman den så gott man kan. Sidorna var utskrivna på exklusivt papper, med frakturstil och stort radavstånd: Goebbels torde ha dikterat sina anteckningar.

I dagböckerna ondgör sig Goebbels över rivaler, han kommenterar hur kriget går och inte minst hur fienden ser på krigsutvecklingen. Lojaliteten till Hitler är alltid total, även om Goebbels knappast var en huvudlös nazist: han var rimligen en av de mest intelligenta personerna i Hitlers närhet.

Jag ska ge ett utdrag ur dagboken, i dess engelska språkdräkt. Goebbels skriver om Sverige:
»I had the Foreign Office give me a report on our relations to Sweden. Sweden has, after all, done more for the German war effort than is generally assumed. More particularly, Sweden has given us valuable support in our fight against the Soviet Union. While she insists on remaining neutral, that after all is very much in our favor. There can be no doubt but that she would defend her neutrality by force of arms in case we tried to put her under pressure.

It isn't possible in Sweden to go after Professor Segerstedt, publisher of Goeteborg's Handels-och Sjoefahrtstidning. His paper is most embarrassing to the Swedish Government, but ut must be permitted to continue publication because of English pressure.

[Lochners kommentar borttagen]

The King and the Crown Prince are undoubtedly on our side. The King has already once offered his abdication when a decisive question was at issue. The abdication was to become effective in case his government did not concede him such support of the German-Finnish war effort as he desired. We must therefore be satisfied with Sweden's contribution to the German-Finnish war effort, meager though it is, despite the provocative and insolent attitude of a part of the Swedish press, and not talk out of turn.« (28 januari 1942)
Goebbels såg uppenbarligen positivt på Sveriges roll i kriget vid det här laget. Sverige tog inte automatiskt de allierades sida, de engagerade sig för Finlands sak mot Sovjet, och han tyckte sig se stöd hos kungligheterna – även om jag är böjd att hålla med i Lochners kommentar, att han förväxlade svensk patriotism med tillvändhet till nazismen, och, menar jag, tyskvänlighet med nazismvänlighet.

Jag läser vidare, och lär på så vis känna Goebbels mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar