Aforismerna – åtminstone i översättning – andas ordvrängeri och putslustigheter. Jag kommer att tänka på Alf Henrikson, salig i åminnelse. Många av aforismerna har udden riktad mot flockbeteende och politisk omedvetenhet. Så var Jerzy Lec, av polskjudiskt ursprung, också engagerad i kampen mot fascism. själv var han socialist.
Han skriver:
»Enbart ett paragraftecken ser ut som ett tortyrredskap.« (sid. 11)och därmed ger han en signal om hur han ser på byråkrati – kanske i synnerhet i ondskans makt. Samtidigt vill han inte ta mänskligheten från sina motståndare: de är människor, liksom han är människa.
»Fiendens ansikte förskräcker mig ty jag ser hur mycket det liknar mitt eget.« (sid. 13)Man ska inte se motståndaren som en inkarnation av det onda, utan man ska observera, att ondskan finns i människan.
»...om djävulen vill trampa någon så gör han det inte med bockfoten utan med sin människofot.« (sid. 16)Något inom oss verkar annars gärna göra fiender till nåt annat än oss, till icke-människor, till monster. Inte minst när man har med sådana fiender att göra, som de som bekänner sig till hitlerismen.
»Människans antropomorfiska fantasi får henne att tänka på sina förtryckare som omänniskor.« (sid. 64)Jerzy Lec uppskattar skepticismen, det intellektuella ifrågasättandet; han uppskattar att inte vara tvärsäker. Vi vet allt mer, och därmed inser vi att det vi inte vet något om också blir så mycket större. (jmf. sid. 23)
Människan ska vidare våga gå sin egen väg. Hon ska vara självständig, och inte gå i flock.
»Gå inte på nertrampade stigar – du kommer att halka.« (sid. 29)Och en högst existentiell aforism, som jag faktiskt tycker mycket om, lyder:
»Varats metafysiska tragik förpliktigar inte i daglig praxis.« (sid. 40)vilket jag uttolkar, som att även om tillvaron är meningslös sett ur ett evighetsperspektiv, så behöver det inte bedröva oss i vårt vardagsliv. Meningslösheten förpliktigar inte till att gå omkring och agera som om allt vore meningslöst. Vad skulle man för övrigt vinna på det?
När det gäller metafysik och religiositet rent generellt, skymtar Jerzy Leks uppfattningar fram på åtskilliga ställen. Han förefaller vara lätt satirisk och avvaktande. Han för inte krig mot religionen, utan verkar anse den vara bagatell.
* * *
Ofriserade tankar är en nätt bok, endast 72 sidor. Urvalet av aforismer är gott, även om jag inte känner till mer om Jerzy Lecs författarskap, än det jag läst i denna bok. Åtskilliga av aforismerna har sådan kraft, att jag gärna skulle vilja memorera dem, eller klistra upp dem på anslagstavlan. Åter andra känns, som sagt, mest putslustiga, och samlingen hade klarat sig utan dem.
Jag tycker mycket om aforismer. De ska fungera som prosakoncentrat, som uttrycker något slagkraftigt med ett minimalistiskt uttryckssätt. Jerzy Lecs aforismer skapar i alla fall i mig en vilja att försöka få tag i en mer omfattande samling texter av honom.
– – –
Ofriserade tankar, Stanisław Jerzy Lec, Bokförlaget Korpen 1986. ISBN: 91-7374-178-7.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar