Kort är gott

Ett citat från Martialis, Bok II, ur epigram 77:

»Det som du inte kan dra bort något ifrån är inte långt.«

Väl sagt. Martialis är själv lakonisk med orden. Och frågar du mig, är det vad som kännetecknar en god skribent, en god författare: knappheten med orden. Orden ska sparas, och endast de ord ska användas som är optimala i det specifika sammanhanget. Jag hatar texter som är yviga och klyschiga. Jag känner igen de från de upplästa texter som predikningar är, från dikter av inte alldeles skickliga diktare, från avhandlingar universiteten bajsar ur sig som vore de avföring och inget annat än avföring. Textarbete är ett för vackert hantverk för att missbrukas så att dess produkter mångfaldigas som McDonalds-hamburgare: identiska, slafsiga, och lämnandes en oapptitlig eftersmak.

Så texter ska kokas ner tills de nakna essentialerna är allt som är kvar. Som hus där man gett fan i snickarglädje och dekorationer som inte fyller annat syfte än att uppvisa prålighet och byggarens vulgära smak. — Där texten är naken avslöjas författaren som författare eller charlatan: förmår han eller hon välja orden och passa in dem med milimeterprecision, eller är de bara lagda på hög, som utrivna ur en ordbok?

Martialis menade att texter som inte kan kokas ner mer inte är för långa. Det är sant. Men det är också sant, att den som lägger något till en text utom det som har sin givna plats, begår ett brott mot den estetik som är den vackraste av alla: minimalismen.