Nå, midnattstidningen Aftonbladet har nu börjat nån sorts anti-118 800-kampanj, underfundigt nog illustrerat med en bild av gravstenar i motljus. – En pojke frågade informationstjänsten om vad han skulle bli när han blir stor. Svaret? Jo, pojken ska bli framgångsrik författare, som går ut i djungeln och sätter en hagelbössa i munnen för att »ta ner skylten«. Det tyckte inte pojkens pappa var roligt. Han tyckte det var »katastrofalt«. En tjej, som ser ledsen ut på Aftonbladets bild, frågade hur hon skulle få kontakt med ett skivbolag för att de skulle lyssna på henne, spela in en skiva och göra henne känd. Nå, 118 800 svarade, att de hört henne, och att hon låter »som ett gnissel ur en gammal traktor«. Det tyckte flickans mamma var »oförskämt och hemskt«.
Och stackars VD får krypa till korset och be om ursäkt.
– Kära nån, 118 800:s svar är varken katastrofala, oförskämda eller hemska. Vad de skriver är ironi, kanske till och med satir ur rätt synvinkel... Skickar man in en knepig fråga till 118 800, så får man tamigtusan räkna med att få ett knepigt svar tillbaka. Ska curlingföräldrarna vara upprörda på nån, så kunde det vara på ungarna, som skickat sina frågor till betaltjänsten.
Jag blev emellertid lite orolig för att 118 800 kanske inte längre skulle våga vara lika frimodig i svaren längre efter det här. Så jag skickade dem ett sms och frågade om de tänkte fortsätta skriva skitroliga svar på idiotfrågor. Nu känner jag mig lugn igen. Jag fick ett bra svar:
»Ja, det kommer vi att göra så länge vår chef inte säger åt oss att vi absolut inte får skriva det längre.«Tack för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar