José Saramago är inte levande längre. Jag upptäckte honom nyss. För ett tag sen läste jag Blindheten och gillade den skarpt. Dödens nycker gillade jag inte lika mycket, men språkhanteringen hos Saramago är naturligtvis fenomenal i båda böckerna: den täta prosan, den märkliga, omedelbara dialogföringen.
Saramago hade starka politiska åsikter, långt åt vänster. Men jag lämnar politiken därhän (jag visste ändå inget om det, när jag läste hans böcker, och tänkte inte på texterna ur något politiskt perspektiv), och gläds över den litteratur som blir kvar.
Genom sin död aktualiserar Saramago sig själv. Nu blir det mer läst av honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar