När telefonsamtalen som
ska ringas aldrig verkar ta slut på listan, när arbetsuppgifterna sysselsätter mig oavbrutet från klockan 8 till klockan 17, när det röda ljuset strejkar och helt enkelt vägrar att släppa fram det gröna ljuset och regnet matt trummar på vindrutan; när allt det där som inte hanns med i dag tittar med svarta ögon på mig, när våren ängsligt fortsätter att hålla sig i sitt ide, när alla demoner och änglar, hjältar och skurkar helt enkelt är svåra att föreställa sig mot fonden av asfalt, skrivbord, ljusrörsbelysning: då är det djävligt gott att tänka sig sängen här hemma, och boken som jag motvilligt lade ifrån mig i går kväll, som återigen särar på sidorna och låter mig komma in.
Ouiiiiii
SvaraRaderaDu skriver mycket bra.
SvaraRaderaTack.
SvaraRadera