Författaren Anders Jacobsson, han som skrev böckerna om Sune och Bert tillsammans med kusinen Sören Olsson, har blivit censurerad.
Fram till för några dagar sedan kunde man läsa Jacobssons blogg på alltombarn.se. Han introduceras på sajten den 17 september 2009 i en intervju. Men om man nu går in på hans blogg där, får man läsa ett kort meddelande att användaren har valt att ta bort sitt konto och att innehållet inte längre är tillgängligt.
– Nå, vad har hänt?
Anders Jacobsson valde att skriva en skarpt satirisk text, där han raljerar över att ensamkommande flyktingbarn anses vara just barn; han illustrerar sin text med bilder från media på uppenbart överåriga flyktingar.
Allt om barn och Bonniers, som äger Allt om barn, har reagerat. Enligt en artikel i Expressen säger Allt om barns produktchef Susanne Németh, att det var ett lätt beslut att ta; nämligen att helt enkelt radera Anders Jacobssons blogg. Hon säger till Sydsvenskan att avtalet med Jacobsson redan var uppsagt sedan tidigare och nu löpte på en uppsägningstid.
Anders Jacobsson själv säger till TT, att han absolut inte är rasist, men trodde att han som fri författare hade frihet att skriva en satirisk text. Han avslutar med att konstatera att han inte vill tillbaka till Allt om barn, utan att han inte vill vara där om han inte är önskad.
Nå, man kan ha åsikter i sakfrågan: om flyktingar, och deras ålder. Men det är ovidkommande. Vad som får något att brisera inom mig när jag läser detta, är att Jacobsson, som är en, som han själv säger, »fri författare«, inte bara censureras milt på Allt om barn, exempelvis genom ett samtal mellan honom och tillförordnade chefredaktören, utan totalt – genom att man helt enkelt stänger ner hans blogg. — Allt om barn bestämmer givetvis själva vad de vill ha sagt på sin hemsida. Men det är åt helvete olustigt, att kasta ut en känd författare på grund av en vass satir.
– Undrar just vad Jonathan Swift hade sagt.
kanske:
SvaraRadera"A lie does not consist in the indirect position of words, but in the desire and intention, by false speaking, to deceive and injure your neighbour."
tystnad är också en form av lögn
hehe:
SvaraRadera"— Censur är ju, som väl är, inget vi i någon större mån behöver bekymra oss om i Sverige. – Jag för min del utövar gärna min frihet genom att läsa så mycket litteratur som möjligt, som av överförmyndare ansetts vara omoralisk, politiskt farlig eller på annat sätt stötande. Det är en självklarhet för en fri ande, att läsa litteratur utan samvetsbetänkligheter. Vare sig det nu gäller Mein Kampf eller Anne Franks dagbok."
Väl skrivet, men självklarheter kan få ett snabbt slut - vare sig det är via FRA-liknande lagar eller gammelmedias hyschhysch-attityd
Ha! Ironiskt! – Ja, vill man skriva vad man vill får man se till att göra det på ett eget forum, och inte i famnen på kapitalet, som måste ta hänsyn till både ägare och köpare...
SvaraRadera– Och vill man läsa vad man vill, får man ofta leta sig fram via alternativa förlag...
Så högt till taket är det tydligen i Sverige. Kanske inte sanningen skall fram att de flesta ensamkommande barn är sällan under 25 år.
SvaraRadera– Det är inte sakfrågan jag ger mig på. Det jag ger mig på är det osmakliga i att censurera en författare, när han vågar vara lite utmanande. Sen får flyktingbarnen vara åtta eller åttio; det är ovidkommande.
SvaraRadera