Bokrecension: De oambitiösas manifest

De oambitiösas manifest: Din guide till ett härligt liv är skriven av läkaren Ray Bennett.

Det här är en bagatell. Så är det också en mycket liten, luftig volym. Poängen Bennett vill göra, är att den person som tar livet lätt och avspänt mår mycket bättre än perfektionisten som är överambitiös på livets alla områden.

Bennett skriver om hur jakten på framgång trampar alla omkring en på tårna: den som till varje pris ska framåt och uppåt konstruerar en tävling med kollegorna, som kommer att känna sig utmanade och åsidoknuffade. Dessutom kommer den karriärlystne att bli stressad, att mista tid för värdefulla moment i livet, till förmån för karriär och arbete. Prestationen blir ett missbruk. Bennett sammanfattar: »Strävan föder lidande« (sid. 25).

Som en kontrast till den överpresterande människans verklighet ger Bennett läsaren tio punkter:

»1. Livet är kort
2. Kontroll är en illusion
3. Förväntningar leder till förtvivlan
4. Höga förväntningar leder till större förtvivlan
5. Framgång skapar förväntan
6. Lagen om avtagande avkastning gäller för allt
7. Perfekt är en fiende till bra
8. Det längsta strået kommer garanterat att bli klippt
9. Framgång ligger i betraktarens öga
10. De ynka fyra procenten« (sid. 32)

Med »Lagen om avtagande avkastning« syftas på den ordning, som innebär, att ju mer du har, desto mer vill du ha utöver det. Mycket vill ha mer, alltså. »De ynka fyra procenten« syftar på de 94 procent av våra gener som sägs vara identiska med en schimpans: det är tänkt att sätta framgångsiver i perspektiv. Konstruerat; ja, det erkänner författaren själv...

På jobbet bränner den oambitiöse inte ut sig. Han gör det som förväntas av honom, men inte mer, och lämnar så utrymme för ett liv utanför jobbet. Han jobbar för att leva, inte tvärtom. Den oambitiöse nöjer sig med den relation han har, och jagar inte vind; han är realist och tillfreds och förstår att han knappast skulle bli lycklig i en relation där perfektion ständigt krävs av honom. Den oambitiöse äter gott, varken för mycket eller för lite. Han hoppar inte på modedieter, utan tuffar på i sakta mak ändå. Han unnar sig, men äter med måtta. Den oambitiöse skaffar sig inte en personlig tränare, utan tar sig en extra promenad, om han känner för att träna. Den oambitiöse riskerar inte sina pengar på börsen, utan lägger sina pengar på säkra ställen. Och eftersom han inte slösar med pengar för att följa med i mode och statushets, har han pengar över, när andra kanske rentav sett sina pengar försvinna i endera bubblan eller börskraschen. Den oambitiöse med sin familj utgör en trivsam miljö, utan löjligt uppskruvade förväntningar på barnen. Man är uppmuntrande och inte pressande. Man har tid för varandra. Den oambitiöse förlorar sig inte i religiös iver, utan tar det lugnt också med den saken.

Bennetts bok är alltså ett manifest i ett ärende de flesta av oss redan är bekanta med: vi mår bättre av att ta det lite lugnt och vara tillfreds med det vi har. Men jag gillar formatet: boken är liten, med hårda pärmar, och med strikt men luftig formgivning. När det gäller innehållet räcker det med att införliva begreppet relaxa i sitt tänkande för att ha tagit det mesta av texten till sig.
– – –
De oambitiösas manifest: Din guide till ett härligt liv, Ray Bennett, Klonk förlag 2007. ISBN: 978-91-85861-00-2.