Min Moleskine är rätt sliten nu. Om du påverkat mitt liv kan du ge dig fan på att du finns med i den. Om du har gjort mig glad eller ledsen, om du retat upp mig eller lyft mig – så finns du med i den. Kanterna är slitna, sidorna allt fullare med mina tunna, trådliknande bokstäver. Jag skriver ner. Jag är av slaget passive aggressive, så när jag blir arg konserverar jag ilskan, och spyr ut den i textform; jag är inte nådig. Jag halshugger, steglar och dränker. Det är trevligt.
Men jag är inte pretentiös. Likväl som jag lustmördar någon i texten, så kan jag notera att det är halt som fan ute, eller att jag ägnat mig åt lite cut-up-poesi. Eller så noterar jag nåt om nån bok som jag läser. Jag vill ha det fritt och kaleidoskopiskt. Det är mina fragment, det.
Den anteckningsboken hade man ju velat kika i....lite...
SvaraRaderaAW
just sådär spretigt skriver jag också (I en Moleskine såklart), men så ska det vara, det är ju MIN "dagbok" och MINA tankar
SvaraRadera