Fastän Kafka är en av de mest oroliga själarna som jag blivit bekant med genom litteraturen, så kunde han bita ifrån i sina texter. Som i den här dagboksanteckningen från den 16 september 1915:
»Jag skulle oberörd, utan att sänka blicken, kunnat sväva fram genom tusen korridorer, tusen kontor, förbi tusen före detta vänner som blivit likgiltiga för mig.«
Det är formuleringskonst det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar