När mörkret hänger in genom fönstret sitter en gråhårig man och skriver vid sitt köksbord. Ögonen faller ihop på honom och handen darrar. En spretig handstil fyller kollegieblockets sida. Han var nitton år, skriver han, när han miste sitt ben. Han var tjugosju när hans hustru dog. Han fick diabetes när han var fyrtio, och överlevde cancern när han var femtiofem.
Han skriver kortfattat.
Sen lämnar han sitt köksbord och lägger sig för att sova.
Ditt fragment: "Skiss av en gammal man" upplever jag som autentisk. Vackert och sorgligt, på några få rader.
SvaraRaderaTack för att du delar med dig.
AW