Bokrecension: Språkbitar

Språkbitar är en samling miniessäer samlade av Jane Nystedt och utgiven på Svenska Förlaget.

Miniessäerna, som alla på något sätt handlar om språk, är knappt 80 stycken till antalet och har sitt ursprung i de treminutersföredrag som olika språkforskare höll i radio under våren 2001; det de sa har anpassats till bokformat och getts ut i denna bok. De flesta texterna är i längd runt en och en halv eller två sidor.

Detta är en liten guldåder för folk intresserad av språk! Här finns utredningar som är klassiska i språksammanhang, som särskrivningsfenomenet, men även en mängd betraktelser över andra språk, såsom ryska, kinesiska och koreanska. Man får lära sig om egenheter i vårt eget språkbruk; som vår vilja att i kommunikation nå samsyn, medan det i andra språkgrupper snarast kan anses oförskämt att inte bjuda på argumentatoriskt mothugg. Det finns även en del att läsa om hur det rent fysiskt går till när vi talar och lär oss att tala.

Eller varför inte läsa om hur kineser beter sig när de svär? – Vi tar ofta till begrepp ur kristendomen: jävlar, helvete, fan och så vidare. I kinesiskan, får vi lära oss, är det mycket populärt, när man svär, att förolämpa kvinnliga släktingar till den man förolämpar. Om man vill vara riktigt grov kan man till exempel antyda att man ska ha intimt samröre med åtta generationers kvinnor i den andres släkt, och att man ska börja med att gräva upp dennes familjegrav i detta syfte... Eller ett mildare, men dock säkert effektivt sätt att förolämpa den andre: att kalla honom sonson... (sid. 177f).

Artiklarna är skrivna av en mängd forskare från Stockholms universitet, vilket borde ge en vetenskaplig legitimitet åt det behandlade. Språket är emellertid sällan fackmässigt, utan lättillgängligt och inbjudande till läsning.

Det här är en perfekt bok att ta till vid små pauser – den är väl värd att införskaffa och läsa!