Boken fokuserar på böndernas (landbor och skattebönder) situation i 1400-talets Sverige, i synnerhet med avseende på bonderesningar, det vill säga, när bönderna av någon anledning gjorde uppror mot överheten. Det är mycket intressant, i synnerhet modifierar han min uppfattning av att Sveriges bönder var ett hunsat folk: Harrison för fram att de var relativt självständiga under den här perioden. Att de skulle ställa upp på vilka levnadsvillkor som helst var långt ifrån självklart: krävde den lokale fogden för mycket i skatt kunde man mycket väl storma hans borg och ta livet av honom.
Harrison beskriver hur få skriftliga källor vi har från perioden; därför blir det med nödvändighet så, att flertalet bonderesningar med största sannolikhet inte gjort avtryck i samtida krönikörers skrifter, i synnerhet lokala bonderesningar med begränsade resultat. I Uppror och allianser beskrivs en handfull uppror, med Engelbrekt Engelbrektssons omfattande uppror i täten.
Bönderna synes under den här tiden ha fått en stor medvetenhet om sin egen makt. Stormännen verkar inte sällan ha anpassat sig efter deras krav. Genom att vägra att betala skatt, kunde bönderna påverka överheten på så vis att de begränsade deras kapital: detta blev, förutom våldet, en viktig påtryckningsmetod. Harrison skriver som avslutningsord i sammanfattningen:
"I den blodiga läroprocess, som utgjordes av resningar, uppror och allianser, kom bönderna till insikt om att våld faktiskt lönar sig." (sid. 111)Harrison har ett välformulerat, akademiskt sätt att skriva som dock inte blir torrt. Naturligtvis innebär den stora mängd namn som passerar i undersökningen en viss förvirring när man som jag inte är särdeles välbekant med epoken sedan tidigare. Men det är inget problem i sig. Boken är utsökt formgiven: litet format och vackert typsnitt.
För var och en intresserad av svensk historia är det här en bok jag mycket gärna rekommenderar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar