Mitt liv som förrädare: En ung kvinnas berättelse om att överleva i ett iranskt fängelse är skriven av Zarah Ghahramani i samarbete med Robert Hillman.
Mitt liv som förrädare handlar om Zarah själv. Det är en självbiografisk bok som berättar om hennes första drygt tjugo år i livet: hennes uppväxt i en familj där fadern var hög officer i shahens armé, där båda föräldrarna är kurder, perser och inte muslimer. Och hennes tid i fängelse.
Ghahramani ser på mullornas islamistiska styre i Iran med växande skepticism. – En händelse av snarast symbolisk art som verkar få henne att inse regimens absurda krav är, när hon och andra skolbarn förbjuds att bära vita sockar – eftersom det är en skymf mot martyrerna som stridit i kriget mot Irak.
Som student engagerar sig Ghahramani i proteströrelsen och blir till sist fängslad och förhörd. Hon hålls inlåst under vedervärdiga förhållanden, hon kränks och misshandlas; hennes hår rakas av, hon får begränsad möjlighet att gå på toaletten, och när hon försvarar sig mot en kvinnlig vakt som hon upplever gör ett närmande mot henne blir resultatet åter mer misshandel. I cellen över henne i det fästningsliknande Evianfängelset sitter en annan fånge. Han har varit fängslad i tio år. Hans psyke är inte balanserat. De två pratar med varandra genom ventilationssystemet, och Ghahramani blir vän med grannen, som ena stunden förfärar henne genom sin cynicism och andra gånger uppmuntrar henne.
Hon meddelas till sist att hon dömts till trettio dagars fängelse.
På dagen för sitt frisläppande körs hon i bil till en förort utanför Teheran. Där lämnas hon, blodig och medfaren.
Berättelsen är mycket intressant. Den skildrar en skräckregim som fortfarande är aktiv. Händelserna i boken inträffade för bara några år sedan. Vi får se det religiösa systemets förtryck av den enskilde individen. Läsaren ges också glimtar av shahens regim, som inte heller var ett lyckorike. Men fokus ligger på mullornas Iran. Naturligtvis rekommenderar jag alla att läsa den här boken. Iran finns kvar. Mullorna finns kvar. Låt oss lära oss mer om dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar