Bokrecension: En svältkonstnär

En svältkonsnär och andra texter utgivna under författarens levnad är en volym i Bakhålls utgivning av Franz Kafkas samlade verk. Den innehåller Kafkas samtliga under sin livstid publicerade texter. En svältkonstnär är dessutom försedd med informativa förord. Ett extra kapitel om Kafkas förläggare Kurt Wolff återfinns i slutet av boken.

Det är intressant läsning. Mycket intressant. Kafkas sätt att skriva tar sig uttryck i mycket långa och invecklade meningar; jag brukar inte uppskatta det, men här, liksom hos Proust, fungerar det. Kafka skriver som om det han beskriver är alldeles vanligt: människan som blir en insekt i Förvandlingen, den frusne mannen som rider på en tom hink i Ryttaren på kolhinken, den spöklika berättelsen i En läkare på landet...

Det finns mycket här att tycka om. Förvandlingen i all sin tragik grep mig särskilt. Berättelsen är känd: en ung man vaknar som nån form av insekt i människostorlek, familjen som med fasa försöker förhålla sig till detta, och mannens död i sin insektsgestalt, ensam och isolerad. Det hela är mycket sorgligt.

Kafka är ingen munter berättare. Det finns humor i texterna, men en känsla av dysterhet och melankoli går inte att separera från det han skriver. Man blir kanske inte gladare av att läsa honom, men på något sätt känner jag mig mer rustad, mer erfaren och inspirerad av att ha gjort det. – Läs Kafka!

Det är inget litet projekt som förlaget Bakhåll har tagit sig an. Samtliga texter som finns bevarade av Kafkas hand ska ges ut i textkritisk upplaga. Jag läste någonstans att det rör sig om 18 volymer. Hittills är 14 böcker färdigställda. – Typografiskt och estetiskt är böckerna fulländade. Jag har för avsikt att införskaffa volym efter volym.