Bokrecension: Mannen som älskade Yngve

Mannen som älskade Yngve är skriven av Tore Renberg.

Mannen som älskade Yngve utspelar sig i Stavanger, i huvudsak under några veckor av vårterminen 1990. I centrum står huvudpersonen Jarle Klepp, 17 år; det är utifrån hans perspektiv som berättelsen skrivs. Runt honom finns bäste vännen Helge. Helge och Jarle är alternativa. De bär palestinasjal, lyssnar på indiepop och är åt vänster i politiken.

Och så. En omvälvande händelse för Jarle. En ny kille börjar i en parallellklass. Han heter Yngve och Jarle blir blixtförälskad. Jarle förefaller aldrig ha trott att han var nåt annat än straight. Men nu var det ändå så här.

I boken beskrivs flera parallella historier: Helges och Jarles relation. Jarles relation med flickvännen. Jarles mamma. Jarles pappa. Politiken. Bandet Helge, Jarle och en Andreas spelar i. Textens språk är mycket bra. Historier berättas och släpper in kontemplativa moment. Berättaren är Jarle, runt ett decennium senare. Det greppet ger en annan överblick och en annan möjlighet att låta romanens berättare fundera kring det som händer: berättaren är samma person som boken handlar om; men med en större överblick.

Tonårsförälskelsen beskrivs träffsäkert. Relationerna tecknas realistiskt. Händelserna beskrivs på ett sätt som inte känns konstruerat.

Mannen som älskade Yngve är en tragedi. Slutet lämnar läsaren med en klump i magen. Hur som helst är den mycket läsvärd; det är en bra berättelse, berättad med ett bra språk.