Det som är skrivet är bevarat. Det är små lådor med bevarad dåtid. Jag skriver visserligen inte dagbok: jag vill inte känna mig låst att skriva varje dag om varje dag: mina anteckningsböcker har endast sällan datumangivelser i sina stycken.
Inte heller vill jag tänka på relevans. Jag vill inte heller ställa krav på mig att varje text måste sträcka sig endast mot det ovanliga: hellre skriver jag mycket, mycket. Vardagligt och udda om vartannat.
Jag läste nånstans att Jack Kerouac reste nånstans med en resväska. Resväskan var full med anteckningsböcker. Lite av det förhållningssättet vill jag ha: alltid ha nåt redo att skriva i, och att skriva ofta, ofta.
Jag tycker inte längre om dagboksskrivande, som innebär att jag ska skriva varje dag. Det blir tröttsamma uppräkningar och ger mig inget gott längre.Jag skriver ändå ofta nuförtiden vad jag upplever, fast på annat vis; efter humör. Kortfattat eller ingående och omständigt, detaljerat, beror på lusten.
SvaraRaderaA.W