Hos Bukowski märks ofta en glädje över skrivandeprocessen. En sån glädje vill jag eftersträva. Hans dikter är vardagliga, jordnära, och verkar ofta handla om sånt som han själv varit med om. Inte för att upplevelserna är särskilt upplyftande: men ändå. – Orden droppar ner från hans tillvaro och blir texter på papper.
Poesin är ett utmärkt sätt att bearbeta sin verklighet genom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar