Så. I dag kom första delen av
På spaning efter den tid som flytt i ett paket. Marcel Proust. Så. Undrar om jag skulle ta och börja läsa den. Och se om den är underbar. Eller om mina fördomar stämmer: pretentiös, pladdrig evighetshistoria. – Vad vet jag? Jag har inte läst den ännu. Så: ett äventyr, ett projekt, eller att plöja en grov djävla åker? –
Har för mig att de försöke plöja igenom den på radio (p3) en sommar. De hade en resume följt av att de läste typ 3-4 meningar per dag. Behövs knappast förklara att de kom väldigt kort. Tror de drev lite med att verket e så stort.
SvaraRaderaHehehe, vilken närläsning...
SvaraRaderaDen är underbar. Jag förstår faktiskt inte varför den har rykte om sig att vara tung och svårgenomtränglig - det bevisar bara att de som säger så inte ens kan ha öppnat boken.
SvaraRaderaMen det är klart. Det är måååånga delar, så det kan ju iofs verka lite avskräckande. Men låt dig inte förfäras av detta!
Prosan flyter lätt och galant och tar man bara en del i taget så !
Tack för uppmuntran... Ser fram emot att förhoppningsvis drunkna i del ett och åter bryta ytan i slutet av sista delen framöver.
SvaraRadera