Bokrecension: Magnum Opus: Ett ockult manifest

Kjell Höglund har skrivit Magnum Opus: Ett ockult manifest. Det är en mycket, mycket märklig bok. Jag försökte se hela volymen som poetisk text (som Höglunds sångtexter). Men till sist gick det inte. Jag måste nog tro att Höglund menar det han skriver. Och han skriver sånt här:

"Kanske är världens oceaner förbundna med hav på jordklotets insida och kanske
strömmar vattnet ut och in genom hålen vid polerna?"

och

"Keopspyramiden är enligt uppgift mycket äldre än vad vetenskapen anser, den ska
ha byggts för 80.000 år sedan – eller mer!"

Det är ingen ände på New Age-inslagen, även om Höglund verkar föredra att kalla ämnena ockulta. Vi har tanken om ett ihåligt jordklot. Reinkarnation söker han belägg för i bibeltexter. Och Moses invigdes i en mysteriekult av egyptierna, men tog med sig något som sedan kom att kännas igen som förbundsarken från Keopspyramiden, när han med israelerna drar ut från Egypten. Förbundsarken är elektrisk och radioaktiv, och det är det som gör att folk dör när de tar i den. Och världsalltet har ett medvetande:

"Världsalltet är en levande varelse. Universum är en levande, tänkande,
kännande, reflekterande, aktiv organism. Det är denna oändligt stora evigt
existerande varelse som religionerna kallar Gud."

Textupplägget är märkligt. Höglund varvar olika berättelser med varandra, och mitt i ett textparti kan ett ämne komma in som inte har med sammanhanget att göra. Höglund gör detta på ett så skickligt sätt, att det blir effektfullt. Jag gillar Höglunds sätt att skriva, förutom de långa citaten.

Boken lämpar sig bäst för Höglundfantaster eller folk med förkärlek för den sortens ovetenskapliga försanthållanden som Höglund här ger uttryck för.