Bokrecension: Gunillas man försvann

Gunilla Söderholms make Martin – sannolikt fingerat namn – försvann 1991 och tretton år senare dyker han upp igen. Han är då dödförklarad sedan tre år. Och efter sig hade han lämnat stora skulder, som hans hustru blev betalningsskyldig för. Tillsammans med Ulla-Lene Österholm skriver Söderholm boken Gunillas man försvann om bakgrunden till denna händelse, om hur det var att leva under de här omständigheterna, och vad som hände när väl maken återvänt. Det är i mycket en beskrivning av den ensamma människans kamp mot systemet, och Söderholm ikläder sig villigt en offermentalitet som är direkt plågsam att ta del av.

Boken kunde sannolikt ha gjorts hälften så lång. Utvikningarna är många, dialogerna är många, och pregnansen förloras i vindlingarna. Dessutom är boken full av språkfel. Någon redaktör borde suttit ner med en rödpenna och redigerat om texten. Hade den mer koncentrerat ägnat sig åt Söderholms kamp med byråkratin och mer koncentrerat ägnat sig åt de personliga konsekvenserna av makens försvinnande utan alla dessa dialoger och utan självömkan hade boken varit mer läsvänlig.