Den gyllene lyran. Archilochos, Sapfo, Pindaros är skriven av Sture Linnér (1917–2010), filolog och diplomat. Boken utkom första gången 1989. Jag har läst en e-boksutgåva från 2014.
En konstnärs bild av Sapfo
* * *
Innan den klassiska tiden bryter in i Grekland talar man om den arkaiska tiden. Under denna epok var de tre lyriker verksamma som Sture Linnér skriver om i Den gyllene lyran: Archilochos, Sapfo och Pindaros.
Det är inga skissade konturer som möter läsaren, utan tvärtom riktiga djupdykningar, särskilt i ett antal av de texter som finns kvar efter dessa lyriker. Linnér genomför närläsningar, ofta med beaktande av olika grekiska ords särskilda valörer.
Det innebär att han kan låsa upp texterna och visa på sammanhang som kanske inte kan uttryckas i en översättning, och som den som inte kan läsa originalgrekiskan är utestängd ifrån. Den gyllene lyran blir en guide-bok, inte bara till poeterna själva, utan också den tid som de lever i.
För det är ju något enastående att – trots allt som gått förlorat – ändå så mycket text från denna avlägsna tid finns bevarad. Genom dem får vi tillgång till den diskurs som existerade där och då: hur man talade, vad man talade om, hur världsbilden såg ut, vad som ansågs relevant, hedervärt eller tadelvärt.
Man slås av hur texter man annars, utan vägledning, måhända gått förbi ganska likgiltig, plötsligt öppnas upp till en hel värld av konnotationer och intrikata språkliga konstuttryck. Det finns en sofistikation här, som man nog ofta behöver en kunnig filolog i närheten för att upptäcka, hur vackra texterna än i sig kan vara i översättning.
* * *
Så möter vi Archilochos, verksam främst på 700-talet f.v.t, och hans vassa tunga. Vi möter Sapho, verksam på 600–500-talet f.v.t, och hennes vibrerande kärlekslyrik, och vi möter Pindaros, verksam på 400-talet f.v.t., och hans vittfamnande hyllningar av segrande tävlingsmän.
Linnér visar hur man inom forskningsvärlden på olika sätt förhållit sig till dessa lyriker, och tar ofta egen ställning.
Ett återkommande problem är hur man skall förstå de självbiografiska inslag som kan synas förekomma i somliga texter. Linnér förefaller benägen att hantera dem med yttersta försiktighet: bara för att det i ett poem uppges att ett ”jag” tycker eller gör det ena eller det andra, kan man inte med självklarhet likställa detta ”jag” med författaren; det kan lika gärna röra sig om ett berättarjag.
Denna vettiga källkritiska hållning innebär också, att vi inte kan säga mycket säkert om dessa poeters liv, när nästan allt man trott sig veta om dem extraherats ur deras egna texter och andra uppgifter stammar från senare tider.
En maning till försiktighet som denna, rörande att jämställa ett berättarjag och författaren, må ju för övrigt dessutom hållas aktuellt vid läsningen av både prosa och poesi genom hela litteraturhistorien.
Linnér visar vidare hur intertextuella relationer kan se ut under den arkaiska tidsperioden, och senare, till exempel i det att homeriska vändningar identifieras hos diktarna, och vändningar från diktarna följs ända in i vår egen tid.
* * *
En svensk författare som jag är särskilt intresserad av är Vilhelm Ekelund. Vilhelm Ekelund å sin sida var mycket intresserad av den grekiska poesin, inte minst Pindaros lyrik. Ekelund lyfter ju till och med fram Pindaros som den främste bland antikens lyriska skalder. — Därför ser jag med stor glädje att Sture Linnér fångat upp detta, och Ekelund är faktiskt en av de moderna gestalter han oftast nämner, vare sig det nu gäller att anföra Ekelunds syn på något, eller att anföra något som han skrivit.
Den gyllene lyran är inte någon avkopplingslitteratur. Den kräver onekligen ett intresse av läsaren. Finns ett sådant intresse — eller om ett sådant intresse månne skapas — så är den synnerligen givande, och en sol stiger åter upp över de arkaiska grekiska städerna och landskapen. Archilochos, Sapfo och Pindaros kommer återigen nära, ja, som hörde vi deras egna röster.
– – –
Sture Linnér, Den gyllene lyran. Archilochos, Sapfo, Pindaros. Stockholm: Norstedts, 2014. Eboksproduktion: Publit.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar