måndag 27 mars 2017

Bokrecension: Sundholmen | Bengt Söderberg

"Wäster-Sijdan aff gambla Stenhuset på Sundholmen", Hans Georg Möller (1698). Beskuren.
Bild: Kungliga biblioteket.
Sundholmen: Ett braheslott från äldre vasatid i Västergötland är skriven av konsthistorikern Bengt Söderberg (1905-1985). Boken skrevs som ett led i Söderbergs uppdrag av Riksantikvarieämbetet att gräva ut och konservera Sundholmens slottsruin.

Boken utgavs 1941.

* * *

Sundholmens slottsruin i Äspereds socken mellan Borås och Ulricehamn ligger ungefär så idylliskt som en slottsruin kan tänkas ligga. Tänk dig att du står vid en stilla sjö. Något stenkast ut ligger en ö, och på ön ser du ståtliga ruiner. Tar du dig över sundet med någon av roddbåtarna som finns där i närheten och går i land står du snart i direkt närhet av en byggnad som en gång varit en försvarsborg och senare blivit ett slott.

1934 och 1935 utfördes omfattande utgrävningar på platsen. Sly röjdes undan och ruinerna restaurerades delvis. Uppdraget hade gått till den då unge konsthistorikern Bengt Söderberg, som i boken Sundholmen detaljerat går igenom vad undersökningarna visat samt koncist beskriver slottets historia så långt den kan följas. Boken är således till sin karaktär närmast att se som en rapport.

Vad läsaren får sig till livs är noggranna beskrivningar av ruinerna, byggnadens utvecklingsskeden, hur olika delar av slottet kanske en gång användes, vilka byggnader som funnits omkring det, vilka lösfynd man gjorde på ön och mera. Bevarade inventarielistor presenteras också, tillsammans med en genomgång av slottets ägare genom tiderna.

* * *

Söderberg gör gällande att sandstensdetaljer på det första slottet sannolikt kommit från det nedbrunna Gudhems kloster. Det och annat placerar byggnadens uppförande kronologiskt nån gång omkring 1540-talet. Vid denna tid bör slottet inte varit så mycket ett slott som en försvarsborg, utförd, sedd uppifrån, som ett grekiskt kors med fyra lika långa armar – ett inte alldeles vanligt arkitektoniskt utförande i Sverige vid denna tid.

Söderberg anför att byggherre sannolikt var Per Brahe d.ä., systerson till kung Gustav Vasa och ägare också till Gudhems kloster. Söderberg menar att Per Brahe nog var den borgherre som mest vistades på slottet, medan det under senare ägare sannolikt främst varit bebott av borgherrens fogde, vilket de povra bevarade inventarielistorna också låter antyda.

Efter Per Brahes död 1591 tog sonen Gustaf Brahe över byggnaden. Denne tvingades i landsflykt efter att ha stått på kung Sigismunds sida mot hertig Karl (IX). Kronan konfiskerade hans ägor och efter ett år tillföll Sundholmen Gustaf Brahes bror Magnus, greve av Visingsborg. Hans änka Helena Bielke ska ha övertagit slottet därefter, innan hon senare testamenterade det till styvdottern Ebba Brahe. Efter ett antal ägarbyten hamnade slottet till sist hos en prost och sedan en bonde. Då var redan Sundholmens slott i ruiner.

Av allt att döma hade slottet sin glansperiod som slott under första delen av 1600-talet. Under senare delen av 1600-talet verkar det ha ansetts gammalmodigt och förföll tydligen långsamt, innan det 1706 eldhärjades och övergavs. En herrgård byggdes på landsidan som väl fick överta slottets funktion.

* * *

Sundholmens slott verkar alltså i någon mån överges en bit in på 1600-talet. Fortfarande bor ägarnas fogdar på slottet, men herrskapen själva har sina residens på andra platser.

Sundholmen förefaller bli stödjepunkt för herremännens lokala intressen, utan att de själva tillbringar längre perioder där. Så var det sannolikt redan vid tiden för de två inventeringar som rapporterades in till kronan under dennas årslånga innehav av byggnaden, trots att en betydande ombyggnadsperiod då fortfarande var i framtiden.

Inventariet för 1599 anger till exempel att det i slottet endast finns två ”skifuor” (med vilket får förstås bordsskivor), en stol och två ”sänger” vad beträffar möbler. Kanske bodde ingen alls på slottet då, utan snarare i de byggnader som omgav slottet. Och, som Söderberg antar, tog säkert ägaren vid sina besök på slottet helt enkelt med sig de inventarier som behövdes för att göra dennes tillvaro på platsen dräglig och ståndsmässig.

* * *

Det är något lite tragiskt över Sundholmens slott. Det var en gång snarast ett renässansslott, men under en stor del av sin tillvaro torde dess salar ha varit nästan tomma. Förutom den antaglige byggherren Per Brahe torde ingen slottsherre ha tillbringat längre perioder på platsen, om jag förstår Söderberg rätt. Slottet stod som en symbol för makten och för aristokratin, men fönstren bör under långa tider ha varit mörka under höstkvällarna, medan eldstäder brann och folk rörde sig i byggningar runtom på ön.

I dag är det en imponerande och i 1800-talsmening romantisk ruin, som vältaligt utan ord vittnar om forn glans. Men efter att byggnaden spelat ut sin funktion som försvarsborg verkar man inte riktigt ha vetat vad man skulle ha den stora byggnaden till, fastän man byggde på den inpå 1600-talet.

Bengt Söderbergs noggranna redogörelse för ruinen: dess mått, dess utseende, dess olika rum och deras olika funktioner, äger bestående värde: ruinen är därmed bevarad i text och ritningar. I och med genomgången av byggnadens historia får dessutom ruinen djup och rötter ett halvt årtusende tillbaka i tiden.

Grevar och aristokrater finns i slottets historia, men i rullorna finns också allmogen med: namn nämns på personer som jobbat på slottet eller utfört tjänster åt detsamma. Där har vi ”Marbo Elin”, ”Jonn Skomakare”, ”Botwid Murmestere”, stalldrängarna Jöns Håkansson och Arvid Larsson, ”Elin fateburshustru”, ”Smedgåssen”, legodrängen ”Långe Sven allmoseman” och många fler.

Sundholmens slott står i ruiner, vittnande om en annan tid och om människors hårda arbete. Och Söderbergs bok Sundholmen, med sina beskrivningar, ritningar och många illustrationer, står som ett stramt monument i text över både det som finns kvar på ön i Tolken i dag och det som en gång varit.
– – –
Sundholmen: Ett braheslott från äldre vasatid i Västergötland, Bengt Söderberg. Wahlström & Widstrand 1941. 92 sidor.

0 kommentarer: