söndag 2 oktober 2016

Bokrecension: Den poetiska Eddan | Lars Lönnroth (övers.)

"Thor", Lorenz Frølich
Den poetiska Eddan: Gudadikter och hjältedikter efter Codex Regius och andra handskrifter är översatt av Lars Lönnroth (f. 1935), professor emeritus i litteraturvetenskap.

* * *

Det har gått en längre tid sedan det senast gavs ut en fullständig översättning av den poetiska (äldre) Eddan till svenska. Den senaste stammar från 1964, då Björn Collinder gav ut en omarbetad version av sin ambitiösa och kommenterade översättning från 1957.

Men nu har Lars Lönnroths översättning blivit tryckt. Intresserade har kunnat följa arbetet fortlöpande på Eddabloggen, där Lönnroth lagt ut en betydande del av det material som nu samlats i bokform.

* * *

Är det då nödvändigt med en ny översättning?

Svaret är ja. Vi som intresserar oss för den norröna kulturen och dess spår i litteraturen borde ställa oss samfällt upp och applådera detta verk, som tillgängliggör några av de förnämsta möjliga källorna till förkristen kosmologi, förkristet tänkande och förkristna myter.

För nyckelordet här är just tillgängliggör. Lönnroths översättning är i mitt tycke den mest tillgängliga tolkningen som jag känner till: texterna är klara som aldrig förr. Därtill kommer de koncisa, vetenskapligt vederhäftiga, presentationerna som inleder varje ny text, och de marginalkommentarer som löpande belyser svårbegripliga passager.

Få personer torde vidare vara så lämpade att genomföra en nyöversättning av Eddan som Lars Lönnroth, som ju är specialist på norrön litteratur.

Visst ligger det en särskild skönhet i till exempel Erik Brates Eddatolkning, där det gammaldags språket numera snarast låter som 1917-års bibelsvenska. Men ett arkaiserande eller göticerande språk ställer sig lätt i vägen för transparensen som ska göra sikten mellan berättelsen och läsaren så klar som möjligt.

Med detta sagt är det givet att man gärna kan använda de tidigare tolkningarna parallellt med Lönnroths.

* * *

Eddan innehåller inte heliga texter. Inte ens för hedningar torde den utgöra någon slags bibel. Den är helt enkelt en samling dikter som i en viss version råkat samlas mellan två pärmar i slutet av 1200-talet, då den förnämsta handskriften Codex Regius skapades. De guda- och hjältedikter som Eddan innehåller utgör inte heller en helhet. Det är uppenbart redan av innehållet att en rikare mytskatt förelegat: dikterna alluderar på andra myter, som vi inte längre känner till.

Naturligtvis utgör Eddatexterna inte heller för en akademiker som Lönnroth några heliga texter, tack och lov. Hos honom märks inget av den tendens som här och var kan anas, att till varje pris göra texterna så gamla som möjligt.

Tvärtemot vad ett sådant bias hade inneburit, förhåller sig Lönnroth ödmjuk. Vad vi har, förstår jag honom som, är de specifika texter som nedskrivits vid en viss tidpunkt. Deras respektive förhistoria i muntlig tradition är ytterst vansklig att spåra. Vissa inslag, förklarar Lönnroth ibland, tyder på hög ålder, medan andra inslag kan tyda på en lägre ålder. Åter andra inslag kan tyda på dikters släktskap med berättelser i engelsk eller främst tysk tradition.

* * *

Den poetiska Eddan rymmer onekligen dunkel. Hjältedikterna blir svårförståeliga utan en viss förförståelse rörande Völsungasagan och därmed Sigurd Fafnesbane och de personer och händelser som finns runtomkring honom. Lönnroth hjälper dock till med att skingra det dunkla, genom att sätta saker i sitt sammanhang i inledningarna, påpeka olika perspektiv, samt notera när vad en text syftar på är okänt för oss i dag.

Lönnroth har vidare valt att göra översättningen utan att mildra sådant som tidigare översättare ofta valt att uttrycka i mindre explicit form. Det gör vissa partier mer vulgära, men mycket begripligare. I förolämpningar plägar man ju icke bruka ett arkaiskt språk.

Samtidigt behålls den ödesmättade och högtidliga språkdräkten där sådan hör hemma, som i Völuspá. Eller i det mystiska Runatal i Hávamál.

* * *

Den poetiska Eddan i Lars Lönnroths tolkning är en riktigt god produkt. Utöver texten som sådan, är boken utsökt formgiven.

Översättningen torde ha sin givna plats i varje mans eller kvinnas bibliotek, som intresserar sig för norrön historia, poesi, mytologi — eller som helt enkelt genom en klar tolkning vill upprätta en kontakt med de dikter som bevarats åt oss i Codex Regius, samt de dikter ur senare källor som Lönnroth valt att komplettera utgåvan med.
– – –
Den poetiska Eddan: Gudadikter och hjältedikter efter Codex Regius och andra handskrifter, Lars Lönnroth (övers.). Atlantis 2016. ISBN: 978-91-7353-854-1. 526 sidor.

2 kommentarer:

Hedniska Tankar sa...

Nej, ingenting är heligt, men det finns en hel del saker som nämnde Lönn-rothare verkligen borde ha hållit sig för god för...

http://hedniskatankar.com/2017/03/08/eddans-besudlare-del-2-om-ordval-och-anant/

Creutz sa...

Jodå, jag har läst dina inlägg i frågan och får lov att i detta hänseende anföra att kritiken du anför i särskilt vissa avseenden kan beaktas, men att jag likväl är Lönnroth mycket tacksam för att ha skänkt oss en mycket läsbar ny översättning av de gamlas dikter, i en språkdräkt som inte härmar den arkaiska gamla bibelsvenskan utan nalkas det litterära uttrycket för skogens doft, blodets värme och svärdets skärpa.