lördag 15 mars 2014

Akademiens vrede löjeväckande

Den fjortonde mars publicerade Peter Englund ett fradgesprutande inlägg på "Att vara ständig", en blogg där han skriver om arbetet i Svenska Akademien.

Orsaken till den ständige sekreterarens vrede är att Mercedes-Benz i en bilreklam använder sig av Karin Boyes vackra dikt "I rörelse".

Användandet kallar Englund okänsligt och genomkommersialiserat. Han ser det som "gravplundring". Dessutom anser han att bruket är "en grov förvanskning" av vad den vänstersinnade Boye själv stod för. Med hjälp av någon slags sluttande planet-argumentation förfasar han sig sedan för hur det kunde bli om Ekelöfs texter användes i blöjreklam eller Stagnelius dito i reklam för bonvax.

Med anledning av detta har Svenska Akademien avsänt ett brev till Mercedes-Benz, där de hotar att ställa företaget inför rätta om de inte slutar sända reklamen. Som stöd för detta krav anförs det så kallade klassikerstödet, som kan nyttjas efter att upphovsrättsskyddet upphört för ett verk, vars författare varit död i fler än sjuttio år.

Den aktuella lagbestämmelsen hittar vi i Upphovsrättslagen, dess 51:a paragraf:
"Om litterärt eller konstnärligt verk återgives offentligt på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen, äger domstol på talan av myndighet som regeringen bestämmer vid vite meddela förbud mot återgivandet. Vad nu är sagt skall ej gälla återgivande som sker under upphovsmannens livstid."
Svenska Akademien äger rätt att föra sådan ovan omtalad talan.

* * *

Mitt ödmjuka råd till den ärade Akademien är att icke utfara i sådana märkliga, vredesbestänkta utgjutelser. Är det något Sverige behöver, så är det inte strängare bruk av upphovsrätten, utan tvärtom en uppmjukning. Redan de sjuttio stipulerade åren som måste passera efter en författares död innan dennes verk blir fria, är för många. Femtio år hade räckt långt, och långt nog.

Jag kan inte se det som att Mercedes-Benz genom sin reklamfilm på något sätt "kränker den andliga odlingens intressen". Nog hade företaget kunnat infoga att texten är skriven av Boye, men principiellt har de definitivt inte ägnat sig åt någon "gravplundring"; det är ett snarast löjeväckande ordval i sammanhanget.

Vidare är det aningens bisarrt att åberopa hypoteser om vad Boye själv hade tyckt om publiceringen. Hon har varit död i sjuttio år, hennes texter är upphovsrättsmässigt fria, och vad för åsikter hon hade haft i dag, om hon levt och således varit 113 år gammal, kan vi ingenting veta om.

Enklare och bättre hade varit, att glädjas åt att Boyes underbara poesi kommer fler människor till del. Hennes böcker stängs inte för oss, hennes beundrare, för att några av hennes strofer förekommer i en bilreklam.

Hundratusentals människor som aldrig skulle öppna en volym med dikter av Boye, konfronteras nu med hennes ord. Kanhända söker åtminstone någon av dem upp Boyes författarskap och gör hennes bekantskap. Att måhända någon Mercedes säljs på kuppen må väl vara hänt.

Reklamfirman som gjort reklamfilmen heter ANR. Projektledaren för filmen, Fredrik Pantzerhielm, uttrycker sin syn på det hela i en artikel på SVT:s hemsida. Han formulerar sig väl:
"Det är en fantastisk dikt och att använda poesi i reklam är ganska ovanligt. Äldre musik får ju ofta en revival på detta sätt. Jag skulle se detta som ett sätt att popularisera dikten och kanske nå nya människor."
Ett tillåtande förhållningssätt, en "live and let live"-inställning, hade gjort att Svenska Akademien undvikit att, som nu, dra löje över sig, på ett sätt som får mig att fundera kring om de månne icke hade ställt själve Bellman inför rätta för att han på ett okänsligt sätt parafraserade bibeltexter i sina sånger, och kanske rentav fick betalt för framföranden av desamma nån gång emellanåt.

* * *

Boyes dikt är förkortad i Mercedes-Benz reklamfilmsversion. Här följer den i sin helhet, hämtad från Projekt Runeberg, återgiven i kraft av dess status som upphovsmässigt fri litteratur.

I rörelse 
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst. 
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd. 
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast. 
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång. 
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

3 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

Salman Rushdie var de tysta om... Det är väl kul om klassiker kan leva genom reklam och inte bli bortglömda.

Anonym sa...

Det här "klassikerstödet"(jag hade inte en susning om att det fanns) verkar ju vara ett seriöst hot mot yttrandefriheten!
Nu verkar det ju ganska trivialt när bråket gäller en reklamfilm för bilar, med principen är jätteviktig: vårt gemensamma kulturarv ägs av alla och av ingen!
Det innebär typ att jag kan citera Shakspeare(eller Karin Boye) precis hur jag vill, men jag äger inte rätten att hindra andra från att göra samma sak.
Copyright har givetvis sina poänger för det skyddar konstnärers konstnärliga integritet och möjligheter att tjäna pengar på sina verk. Men som du påpekar har bestämmelserna kring detta blivit alldeles för omfattande.
En urspårad lagstiftning kring copyright kan ge vissa krafter i samhället möjligheten att bedriva en sorts intellektuell maffiaverksamhet, i förlängningen ett allvarligt hot mot yttrandefriheten.

Creutz sa...

Hannele,
ja, jag tycker precis så.

Anonym,
jag kan bara skriva under på det du säger.