måndag 11 juni 2012

Bokrecension: Berättelser om det okända | Clas Svahn

Berättelser om det okända är skriven av journalisten och författaren Clas Svahn (f. 1958), som även är ordförande för UFO-Sverige. Kanske kan man kalla denna bok en fristående fortsättning på Det okända.

* * *

I Berättelser om det okända ger Svahn fritt utrymme åt sin fenomenala berättartalang. När han berättar om diverse mer eller mindre besynnerliga fenomen och märkligheter, har han ofta en mycket finstämd ironisk ton, som aldrig slår över i sarkastiska elakheter gentemot de troendes skara, vare sig de tror på mumiens förbannelse, Atlantis eller slagrutor. Svahn är alltid respektfull, aldrig nedlåtande.

Boken består i stor utsträckning av en mängd rapporterade anekdoter. Många har hämtats från äldre tidningsartiklar, och Svahn torde ha gjort ett imponerande arkivarbete för att samla in sitt material. Men ambitionen stannar inte där, blott vid ett återrapporterande och refererande. Många gånger får vi som läsare följa med några steg längre, och författaren spårar upp rötterna till de olika händelserna. Inte sällan visar det sig, att berättelser om fantastiska ting antingen har endast några få eller någon enstaka sagesman, eller så visar det sig att anekdoten från början helt enkelt stammar från fiktionen — som i fallet Rudolph Fentz.

Rudolph Fentz, berättar Svahn, sades plötsligt ha dykt ur tomma intet upp på Times Square 1950, verkat förvirrad, gått ut i trafiken och blivit ihjälkörd. När man undersökte kroppen, visade papper att mannen var Rudolph Fentz, en man som 1876 skulle ha försvunnit när han gick ut för att röka. En mängd detaljer återges i rapporterna om fallet. Emellertid granskade en spanjor fallet, och kunde dra slutsatsen att alltihop, ända ner till de förekommande namnen, är påhitt och hämtat från en novell av Jack Finney.

* * *

Anekdoter av det här slaget är Berättelser om det okända full av. Varje kapitel har ett särskilt tema. De första kapitlen ger något av en bakgrundsskildring om anekdotsamlare, spåkonst, och science fiction innan science fiction myntats som begrepp. Åter andra kapitel handlar om sådant som dödsstrålar, folk som menar sig kunna leva på luft allena, havsmonster, tidsresor med mera. Exemplen kommer från hela världen, med tonvikt på Amerika och Europa, och — för oss särskilt intressant — Sverige.

Clas Svahn skriver i sitt förord:
"'Berättelser om det okända' är på flera sätt en studie i folktro."
Precis så uppfattar också jag det, efter att ha läst boken. Numera är det relativt få som säger sig tro på troll i skogarna och näcken i bäckarna. Desto vanligare är det att ana en viss vurm för allehanda halvockulta läror, teorier och uppfattningar. Genom Berättelser om det okända lär vi känna en del av det materialet och får dessutom en provkarta på de märkligheter som trots allt sker, och som vi åtminstone i bland ännu inte har nån riktigt rimlig förklaring till.
– – –
Berättelser om det okända, Clas Svahn, Bokförlaget Semic 2008. ISBN: 978-91-552-3533-8. 240 sidor.

3 kommentarer:

...med näsan i en bok... sa...

Har varit nyfiken på hans böcker ett tag, men inte tagit mig för att läsa någon ännu

Creutz sa...

Rekommenderas varmt! Allra bäst - förutom de fina historierna - tycker jag om Svahns sätt att berätta, den fina humorn.

Ördög sa...

Instämmer till fullo! Alla Svahns böcker i ämnet - "Det okända" från 2006, "Berättelser om det okända" från 2008 och "Möten med det okända" från 2009 - är både lärorika och underhållande. Men jag hoppas att han väljer en lite annorlunda titel för sitt nästa verk, det är lätt blanda samman alla okändisarna.