Det är ingen hemlighet, att jag är förtjust i Dick Harrisons alster. Hans fantastiska beläsenhet kombinerat med vurmen för källkritik är mycket imponerande och inbjudande. I Tankar om historia är tjugoåtta av hans texter samlade. Ämnesmässigt spänner de över vida områden. Man har tydligen försökt skapa någon sorts samband, genom att ordna upp texterna enligt alfabetet: således finns det en artikel för A och en för B och så vidare. Det upplever jag som ett konstlat grepp som samlingen klarat sig utan. Men det är av mindre vikt.
Många av essäerna tar avstamp i diverse olika historievetenskapliga böcker i olika ämnen. Harrison referar innehållet, lämnar sina synpunkter och jämför med andra böcker. Det är en metod att skriva texter som jag själv försöker tillämpa på mitt eget sätt här på bloggen, och följaktligen uppskattar.
* * *
Läsaren får lära sig mycket i Harrisons bok. Vi får följa med, när han berättar om adelns uppgång och nedgång, om bildernas betydelse för historievetenskapen, om hur man under medeltiden uppfattade Den Andre — i form av österns folk, om döden som antropomorf person — och Harrison resonerar kring huruvida döden som person rimligen är en man och kvinna, vilket verkar bero på var i världen man befinner sig.
Vi får också följa med ner i vardagens historia, och upplyses om sådana ting som man kanske sällan reflekterar kring: som att det före gatubelysningens tid knappast var aktuellt med promenader utomhus efter mörkrets inbrott: man höll sig inomhus.
Tårarnas historia utreds, liksom frågan om genus — manligt och kvinnligt — under medeltiden. Humorns historia resonerar Harrison kring: vad man sett som roligt och hur man skulle yttra sig för att verka humoristisk i olika tider. Vi får också en del till livs om familjens historia och om biografins roll som historisk genre.
I essän "Krönikören från Forum Julii" berättar Harrison om Paulus Diaconus och hans Langobardernas historia, skriven under 700-talet. Och Harrison skriver så väl om honom, att jag ser till att beställa Diaconus verk från ett antikvariat.
Kontrafaktisk historieskrivning har sin egen essä, liksom medicinhistoria och frågan om vad nationalism och etnicitet egentligen är för något. I essän "Ofred" slår Harrison, med stöd i Anders Franksons och Niklas Zetterlings bok Slaget om Kursk: Historiens största pansarslag, ett slag för att vändpunkten för nazisternas krigsföretag i öst inte var Stalingrad, utan just Kursk.
Propagandans historia berörs, liksom slumpens betydelse för olika historiska skeenden: som hur den skotske fursten Macbeths namn och minne bevarades för en stor eftervärld genom Shakespears initiativ att inkludera dennes person i sin pjäs.
Vi får lära oss att katten introducerades i Norden under medeltiden, men att hunden funnits här sedan urminnes tider. Hunden var så viktig, att man tidigt lagstadgade om att åtskilliga typer av människans bästa vän var straffbar att ta av daga. Först på 1200-talet utvecklades "hund" som skällsord, berättar Harrison, kanske inte minst på grund av bibliska negativa hundreferenser, förmedlade av prästerskapet.
Och så vidare, och så vidare.
* * *
Harrison skriver personligt. Han drar sig inte för att dela ut ett tjuvnyp åt en skånsk skoaffär — som namnges — från vilken han förväntar sig en ursäkt för dålig service. Han drar sig inte heller för att såga verk av andra historiker, som den utställningsbok som presenterade idén att folkgruppen vandalerna i själva verket drog sig tillbaka till Sverige efter att ha blivit utkastade från Nordafrika.
Harrison har ett berömvärt patos för att ådagalägga vad vi faktiskt har skäl att anta, utifrån vad källorna säger. Och vad vi inte har skäl att anta. Och han lyckas skriva sina texter både på ett populärt och vederhäftigt sätt: han tvingar sig inte att kompromissa med sin vetenskapliga tyngd för att vara mer tillgänglig, men är ändå förhållandevis lättläst, och absolut inte torr.
Tankar om historia rekommenderas varmt till var och en som vill öka på sin historiska allmänbildning, men också till var och en som vill komma i kontakt med goda exempel på essäistik.
— — —
Tankar om historia, Dick Harrison, Prisma 2003. ISBN: 91-518-4055-3. 318 sidor.
Inlägg
4 kommentarer:
Bra skrivet. Gillar själv Harrison väldigt mycket och läste nyligen hans mastodontverk Mannen från Barnsdale -om verkligheten bakom Robin Hood-myten.
Aha! Jag förmodar att "Mannen från Barnsdale" var lika bra och detaljerad som Harrisons produktion brukar vara?
Hood-legenden förekommer hastigt i "Tankar om historia", men lite mer utförligt i "Harrisons historia" som jag skrev om häromveckan. Blev sugen på att skaffa nån av böckerna Harrison nämnde i det sammanhanget. Men Harrisons egen bok kommer givetvis först.
Den var mycket bra. Kanske inte passar alla eftersom den var mycket akademisk och i långa avsnitt redogör för forskningsläget på ett sätt populär historia oftast inte gör. Men jag tror att den skulle passa dig.
Det låter onekligen spännande. Tack för tipset!
Skicka en kommentar