tisdag 11 januari 2011

Ranelid vs. Englund (jo, jag vill också skriva om det)

Årets hittills största litterära ickefråga briserar gång på gång i tidningarna, med högst ljudstyrka i tabloiderna.

Björn Ranelid vs. Peter Englund.

Björn Ranelid har jag inte läst en enda rad av, än mindre någon bok. Av mig att då bedöma hans litterära förmåga torde synas något förmätet. Emellertid, om karln skriver en prosa såsom han talar den, hyser jag ingen tillgivenhet för den. — Men, detta är ju först och främst inte en fråga om litteratur. Det är en fråga om attityd. Och Björn Ranelid har en enorm attityd. Efter sina inbilska, masturbatoriska, farsartade utfall mot sina så kallade belackare, går det helt enkelt inte att ta honom på allvar. Att han sedan så beredvilligt sveper marterskruden omkring sig, gör att jag instinktivt ryggar tillbaka.

Peter Englund är en mycket god historiker och mycket god berättare. Englund förenar både stränga vetenskapliga, källkritiska krav, med en förträfflig stil, framfluten ur en synnerligen skarpvässad penna som gör att hans böcker är utomordentligt nöjaktig läsning.

Dessa två, clownen och professorn, har således yttrat ord mot varandra.

Ranelid försvarade sin medverkan i »Let's Dance«, menade sig vara djärvare än Svenska Akademien, och tyckte att Akademien borde ge sig ut från sin kammare och dansa.

Englund skrev då, sylvasst, på sin blogg att Ranelid gott kan ha dansen för sig själv, och att »[a]llt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.« Till Expressen kommenterar han inlägget helt enkelt: »hoppar någon på mig så hoppar jag tillbaka«.

Inlägget på bloggen fick Ranelid att gå i taket, explodera och implodera på samma gång och strö hot omkring sig som en rysk k-pist, samtidigt som han förkunnar sin omåttliga popularitet: han har gjort 138 framträdanden på ett år, han har varit fotbollsspelare på hög nivå (vad nu det har med något att göra), och hävdar dessutom att han »[r]ent vetenskapligt sett är [...] mer begåvad än [Peter Englund] någonsin kommer att bli«. Till yttermera visso utlovar Ranelid att Englund kommer att vara 1,34 meter lång när året är slut. Den intellektuella giganten Tony Irving rycker också ut till Ranelids försvar, och kallar Englund »[j]ävla idiot«.

Kristina Lugn, akademiledamot stödjer dock i huvudsak Englund: »Man beskyller oss för att inte vara modiga. Peter har varit i Irakkriget och i Bosnien men han går inte och skryter om det. Det är så fruktansvärt synd om Björn Ranelid, han gör sig till åtlöje.«

Och Ranelid kräver en ursäkt av Englund, och Englund replikerar i ett mail till Svenska Dagbladet, att han inte har mer att säga i saken, samt att han å sin sida inte kommer att kräva en ursäkt av Ranelid...!

Så låter ett litteraturbråk 2011, som knappt har med litteratur att göra. Men, Peter Englund, på flaggan jag viftar med står ditt namn! – Varför? För du är ingen uppmärksamhetskåt mediaclown. Du låter din förmåga tala för sig själv. Du är elit.
– – –
Källor:
Aftonbladet: Björn Ranelid & Peter Englund i storbråk
Att vara ständig (Peter Englunds blogg): På förekommen anledning
Aftonbladet: "Jag är oerhört kränkt"
Aftonbladet: Tony Irving stöttar Björn Ranelid
Expressen: Peter Englunds uttalande splittrar Svenska Akademien
Aftonbladet: – Gör sig till åtlöje
Svenska Dagbladet: Ranelid: Jag behåller priserna

6 kommentarer:

Anonym sa...

Bra skrivet!

Creutz sa...

Merci!

Bokfetischist sa...

Håller oxå på Englund, bra sammanfattat och tyckt. Men nu måste jag läsa Ranelid, känner att jag vill ha en åsikt om hans skrivande.

Creutz sa...

Ja, jag håller med. Jag måste nog också läsa honom - för att kunna ha en uppfattning om hans litterära verk, och inte hans uppenbarelse...

Johan Hellström sa...

Ranelid som offentlig person känns som allt svårare att ta på allvar. Gör han det ens själv? Kanske spelar han ett ironiskt spel på hög nivå?

Garvade gott åt Englunds diss. Den var ju jätterolig!

Men jag kommer inte ifrån att de böcker jag läst av Ranelid varit bra. T.ex Krigare och Bär ditt barn som den sista droppen vatten. Kan tänka mej att läsa om bägge två, kanske framförallt den förstnämnda.

Creutz sa...

Det vore onekligen fantastiskt kul om Ranelid är ironisk... Men jag har svårt att tro det.