måndag 9 augusti 2010

Något om zombielitteraturen

Zombieromaner är en passion hos mig. Jag gillar dem. Jag gillar det radikalt annorlunda i dem. En passage i Z. A. Rechts Plague of the Dead: The Morningstar Plague uttrycker på ett bra sätt lockelsen i apokalypsen.

Mbutu Ngasy från Mombasa är flykting på ett amerikanskt krigsfartyg, räddad från den infekterade afrikanska kontinenten. Om honom skriver Recht nedan.
»People are dying, he thought as he pressed himself against a bulkhead to allow a pair of sailors to pass. People are dying and I'm enjoying myself. Or, maybe I'm NOT as crazy as that.

He figured that maybe the dull routine in Mombasa of waking up, going to work, and going to sleep at the end of the day had worn him thin. Maybe a tragedy like the one that had struck Africa was exactly what his life needed – a jump start.« (sid. 113)

Jag tror det ligger nåt i det förhållningssättet även för läsaren. Zombiefantasten får en glimt av en alternativ tillvaro, där vardagen slängts överbord, och vars ställe nu kommer kamp, och strävan efter överlevnad, och den trivsamma konsekvensen av eländet, att människorna sluter upp i strid mot den gemensamma fienden: den odöde.

4 kommentarer:

Hanneles bok-paradis sa...

jag har bara varit statist i en zombiefilm

Creutz sa...

– Den som ändå varit det!

åka sa...

Jag har inte läst många zombie-böcker, men det du skriver här påminner mycket om tankar jag haft kring postapokalyptiska berättelser av alla slag. Det finns något skumt förföriskt i tanken att leva i undantagstillstånd -- så länge man är bland dem som klarar sig.

Annelie och livet sa...

Jag tror att du kanske är en zombie! ;)Det skrämmer mig. Mycket.