lördag 31 januari 2009

Imponerande, 118 100

Har inte kunnat låta bli att vara nyfiken på 118 100, stället dit man kan skicka ett sms med en fråga om vad som helst, och få svar. Jag trodde att det var en plojgrej, nåt för sena fredagkvällar. I helsicke heller! Jag skickade på skoj in en fråga:
"Var kan jag få tag i en bok av Nietzsche med läderinbundna pärmar?"
Och efter en stund fick jag svar. Jag fick veta att Also sprach Zarathustra med läderpärmar såldes på en tysk auktionssite. Jag gick dit, registrerade mig, och beställde boken.

Kan inte annat än att imponeras av den kompetensen!

Att de också lyckats med den här prestationen höjer dem bara ännu mer.

Uppdatering: Efter kontakt med den tyska säljaren visar det sig att det rör sig om halvfranska band. Men vafan. Nära nog.

onsdag 28 januari 2009

Peter Englund om fakta och fiktion

Peter Englund skriver tänkvärt om fakta och fiktion i litteraturen.

I en kommentar till inlägget framför han ett intressant sätt att se på detta:
"När en författare stoppar in fiktion i en framställning förvandlas hela framställningen till fiktion. På så vis finns inget gränsdragningsproblem. Fiktion förvandlar allt det berör till - fiktion."
Min egen mening avviker något från Englunds. Jag menar, till skillnad från Englund i sitt inlägg, att litteraturen ska vara så fri från sanningsanspråk, att det även ska kunna stå "Bygger på en sann historia" på omslaget utan att behöva göra just det. Det ingår så att säga i det fabulerande som är litteraturens förutsättning. Författaren måste få vara helt fri i förhållandet till sanningen i skapandet av sitt textverk. Att människor kan hamna i vanrykte för detta är en etisk fråga att ta ställning till. Inte en litterär fråga. Så klart.

tisdag 27 januari 2009

Bokrecension: Svärdet och spiran

Svärdet och spiran är skriven av Ken Follett.

Boken är en värld i sig. En episk tegelsten, mycket lätt att läsa... den är flytande... Händelserna kretsar kring katedralbygget Kingsbridge i England på 1100-talet. Många personer figurerar, men det mesta kretsar kring en handfull individer. Det är överblickbart och lätt att hänga med.

Några av de mest fascinerande personerna i berättelsen är dock personer som finns i periferin. Som den sluge, spindelliknande biskopen Waleran Bigod. Han framstår som mycket levande. Nämnas bör också den enfaldige och omogne grevesonen William Hamleigh, med stark rädsla för helvetet i bjärt kontrast till hans infernaliska beteende. Han känns mycket realistisk, dock otäck.

Men berättelsen kretsar ändå i stor utsträckning kring personer som Prior Philip, som leder klostret i Kingsbridge, Tom Byggare, som blir hans allierade och vän och som leder byggandet av katedralen; Ellen, som blir Toms kvinna, och hennes son Jack, vars uppväxt och liv vi får följa genom hela romanen. Aliena, grevedottern som får uppleva sin beskärda del av elände får vi också följa från ungdom till vuxenhet.

Svärdet och spiran är en berättelse om svek på svek på svek. Men också om hopp som inte låter sig nedslås. Ränkerna är legio och planerna för att motstå ränkerna likaså. Boken består av mängder av subintriger som bygger upp berättelsen som helhet.

Det märks att författaren, som han beskriver i sitt förord, är djupt fascinerad av katedraler. Terminologin är teknisk, men bidrar till känslan av verklighetsförankring. Berättelsen känns verklig. Levnadsvillkoren och den allmänna miljön känns verklig. Historiska personer skymtar fram och stärker vidare den historiska känslan i boken.

Svärdet och spiran är utmärkt avkopplingslitteratur. Den är brutal såsom livet då förefaller varit brutalt. Det är död och förstörelse. Svält och lidanden. Och allmänmänskliga känslor: vrede, hämndvilja och girighet. Men också kärlek, tillit och värme.

torsdag 22 januari 2009

Läs Bibeln som skeptiker

En leverans med böcker jag skickat efter kom i dag. Bland böckerna var en Bibel – en av Libris miniutgåvor av bibelkommissionens nyöversättning, det vill säga Bibel 2000. Och det är verkligen en miniutgåva. Det är den minsta fullständiga bibelupplaga jag sett. Och då ingår dessutom apokryferna, noter och ett appendix med extramaterial.

Jag kan min Bibel. En gång var jag hardcore-kristen och så är jag religionsvetare. Jag kan min Bibel och jag kan min kristendom. I dag äcklas jag av allt kristet, all dess förtryck, rigiditet, vidskepelse, falska antaganden, antivetenskap... Men Bibeln bör läsas av alla i vår kultursfär. Man kommer inte ifrån dess massiva påverkan av vår historia och vår etik. Man bör känna till den inifrån genom att studera den. Inte minst gäller det oss, som aktivt tar avstånd från religiositet. Dessutom: det finns inget bättre vaccin mot kristendom än att faktiskt ta sig tid att läsa Bibeln.

Bibel 2000 är en idiomatisk översättning. Det innebär att texten överförts inte bara till svensk språkdräkt, utan i någon mån även till samtida uttryckssätt. Vill man ha en översättning som mer bokstavligt följer grundtexterna, bör man kanske läsa 1917 års översättning. Vill man ha en språkdräkt som vi lättare rör oss i kanske man bör läsa Bibel 2000.

Läs för all del Bibeln. Inte som fundamentalisterna, utan som skeptiker, med kritiska ögon. Som vi skulle läsa Koranen eller scientologitexter.

söndag 18 januari 2009

Bokrecension: Konsten att läsa tankar

Konsten att läsa tankar är skriven av Henrik Fexeus (känd från teve).

Boken behandlar en mängd olika sätt att läsa av och manipulera sina medmänniskor. Samt några trick för att förege att man rent konkret kan läsa andra människors tankar. Men egentligen handlar det om sätt att lägga märke till subtila förändringar i människors ansiktsuttryck och liknande. Fexeus presenterar också hur man med hjälp av enkla metoder får folk att uppskatta en själv mer, som exempelvis genom spegling: att man rör sig och adopterar ett rörelsemönster som härmar den man pratar med.

Nog är det här en bra bok. Den skulle väl egentligen behöva läsas flera gånger kombinerat med fältövningar, för att man ska lära sig det som den lär ut. Språket är bra. Fexeus använder sig av humor, en humor som dock snarast är flåshurtig än genuint roligt. Den lättsamma genomgången av bokens ämnen hade nog inte lidit av att han hade hållit tillbaka på humorn några grader.

lördag 17 januari 2009

Bokrecension: Bögslungan

Bögslungan är skriven av Per Alexandersson.

Bögslungan är en ungdomsbok utgiven av LL-förlaget. Men boken kan med fördel läsas av alla. Och frågan är om den inte borde vara obligatorisk läsning för varenda högstadieelev i landet. Boken behandlar nämligen på ett rakt sätt manlig homosexualitet i högstadiemiljö. – Max märker att hans känslor för Niklas blir allt starkare: hans vilja att vara honom nära blir större; han drömmer om honom. Vad betyder väl detta?

Boken känns fräsch. Miljön känns realistisk och samtida: Coldplay nämns, till exempel. Mobbningen i skolmiljön är inte förskönad. Bögskräcken inte heller. Så här kan det mycket väl vara. Min pojkvän sa efter att ha läst boken i ett sträck: den här hade jag velat läsa när jag var fjorton år. Och jag också.

Tack, Per Alexandersson, för den här boken!

fredag 16 januari 2009

Bokrecension: Att skriva börjar här

Att skriva börjar här är skriven av Maria Küchen.

Att skriva börjar här är en bok för alla som älskar hantverket att skriva. Boken är uppdelad i ett antal huvudavdelningar: Lyrik, Journalistik, Serier, Översättning, Romaner & pop, Skrivarkurser, Bokbranchen, Dramatik, Reklam, Litteraturkritik samt Poesi & skräck. Avdelningen för dramatik, som även innehåller en mängd text om att skriva för teve kändes överlastad just för den starka fokuseringen kring att skriva för teve. Hellre hade jag sett större fokusering på vanligt skrivande: noveller, romaner, lyrik. Sådana saker intresserar mig mer än hur man bygger upp ett tevemanus.

Maria Küchen använder sig av en mängd intervjuer med personer med expertis på ämnet som för stunden avhandlas. Det fungerar mycket bra och intervjuerna är mycket intressanta att ta del av.

Boken är inspirerande, full av nyttiga tips och infallsvinklar. Den känns fräsch, och duckar inte för att skriva om bloggande, som ju är en stor arena för skrivande människor i dag, en egen genre av skrivande. Katrine Kielos intervjuas i boken och säger:
"...En bra blogg har ett tänk, ett mål, den används inte som kladdpapper eller anteckningsbok eller som ett försök att bli bekräftad och sedd av någon där ute. En bra bloggare har respekt för formatet. [...] Skulle det du skriver om inte vara intressant i en tidning eller bok, då är det inte intressant på bloggen heller. [---] Men det viktigaste är att ha något konkret att säga. Att bara kräkas ut sina tankar på Internet för att bli känd eller sedd av någon är inte lyckat." (sid. 14f.)
Så sant.

Küchen är poet och har ett befriande fritt sätt att se på poesi:
"Poesi är en lek, ja. Man måste ingenting när man diktar. Man måste inte rimma, måste inte allitterera, måste inte skriva på ett speciellt sätt eller läsa upp sina texter med ett extra poetiskt tonfall. Man gör vad man vill med orden, för att uttrycka det man vill. [---] Kom ihåg: Den [sic!] finns ingen gåta i lyriken som du ska lösa, ingen dold mening att lista sig fram till. Så fungerar inte poesi, vad de än har sagt i skolan. Det finns en text att möta, det är allt." (sid. 23ff.)
Därmed inte sagt att dikter ska skrivas slarvigt. Küchen förordar ett finmekande, ett strykande av det som inte behöver i dikten, av det som tynger den.

Att skriva börjar här innehåller också många övningar, såsom cut-up – att klippa sönder texter och slumpmässigt forma nya texter av dem, eller montage, som inte är slumpmässigt, utan planerat ihopsättande av dessa sönderklippta ursprungstexter.

Küchen ger också handfasta råd, som att använda sig av gestaltning, snarare än att skriva läsaren på näsan vad personer i texten känner. För att exemplifiera: att skrivaren hellre bör uttrycka hur rastlös en person är genom att illustrera att hon stampar med fötterna och snurrar mobilen i handen, snarare än att bara uttrycka "Anna är rastlös." Det ska jag försöka att tänka på.

Boken är bra. Rekommenderas varmt.

Moleskine som innepryl

Sydsvenska Dagbladet kan vi läsa om anteckningsboken (bl.a. Moleskine) som innepryl.

(Tack till Författarcoachens blogg, som hittat ett tips om detta hos June Rydgrens blogg.)

torsdag 15 januari 2009

Bokrecension: Alkemisten

Alkemisten är skriven av Paulo Coelho.

De märkliga mötena för herdepojken Santiago avlöser varandra i denna metaforiska saga. Metaforen uttydes som att var och en ska följa världssjälen, söka förstå det universiella språket. I Alkemisten illustreras detta genom Santiagos sökande efter en skatt, som sägs finnas vid Egyptens pyramider. När han följer denna vilja, förefaller alla skeenden omkring honom samverka för att få honom att växa i denna esoteriska lära och föra honom närmare sitt mål.

Jag tyckte om Alkemisten. Sagokänslan ligger kvar genom hela boken, och ger ett lätt drömskt skimmer över berättelsen.

onsdag 7 januari 2009

Tillfälligt avbrott!

Datorhaveri gör att bloggandet får vila ett tag.

fredag 2 januari 2009

Bokrecension: Hatet

Hatet är skriven av Anders Nyqvist, och är en självbiografisk text om Nyqvists uppväxt.

Hatet är en bok som är jobbig att läsa. Inte för att den är dålig, utan för att den är så utmärkt berättad. Den handlar om tillvaron i en familj, där fadern sjunker ner i ett allt mer omfattande missbruk av alkohol och tabletter. Följden av detta är att fadern misshandlar, våldtar och trakasserar sin hustru, och gör livet helvetiskt både för henne och för deras två barn.

Boken är skriven utifrån barnets perspektiv. Anders perspektiv. Storebroderns perspektiv. Språket är enkelt och mycket effektfullt. Vi får följa Anders genom hans egna ord och får följa med i hans växande insikt i faderns problem, från att han anar att det är något som inte stämmer, till ett fullt utvecklat avgrundshat. Fadern bringar hela familjen i misär genom sin lynnighet. Anders blir därtill mobbad i grundskolan och får ingen fristad någonstans. Han gömmer en väska under sängen, för att vara redo att ge sig av. Han märker faderns tyranniska beteende gentemot modern, hör bråken, hör våldtäkterna, hör gråten. Det hela blir mycket påtagligt.

Som läsare står man där förvånad: varför, varför, varför lämnar inte modern sin make efter mordförsöken, våldtäkterna? Vad är det för mekanismer som får en människa att uthärda plågorna för egen del, och de plågor som bibringas barnen? Vi får inga svar. Så realistisk är boken: tillvaron är komplex.

Läs boken om du orkar. Du får en utmärkt insikt i hur en dysfunktionell familj med missbruks- och våldsproblematik kan se ut och hur psykologiska processer kan få folk att hålla ihop mitt i en helvetisk situation.

torsdag 1 januari 2009

Bokslut 2008

Antal inlägg: 67
Genomsnittligt antal inlägg per månad: 11,7
Årets särskilt rekommenderade böcker: Laterna magika och Kattöga.
Antal unika besök: 1201.
Planer inför 2009: Fortsatt ivrigt recenserande i blandade genrer.

(Tack till Pocketpocketpocket för idén till detta inlägg.)

Gott nytt år!

Trandared, Borås, nyårsafton 2008.
Gott nytt år!